Robert Ablahad - om syrisk-ortodox identitet

Följ vår Indienblogg.

2012-01-19T21:35:00.000+01:00

Denna sommar åker jag och min blivande fru till Kerala i Indien som en del av vår smekmånad. Planen är att vi ska samla in pengar för att hjälpa den lokala befolkningen. Fattigdomen är utbredd och många barn saknar möjlighet till utbildning och rent vatten. Tanken med denna blogg är att sprida ordet om vår välgörenhetsresa och att ni nu kan börja skänka pengar för detta ändamål. Hjälp oss sprida informationen och berätta för era vänner att om de vill donera till Indien så kan de spana in bloggen eller kontakta oss direkt. Följ nu bloggen ivrigt för att få veta hur det går och vad som händer!

Robert och Jennifers välgörenhetsresa till Indien.

Frågor och svar - Hur ska man ha tid för Gud?

2011-07-03T21:47:00.004+02:00

Hur ska man kunna ha tid för Gud när man jobbar för att försörja sig och sin familj?

Jag påstår att det finns en liten hemlig kod när det kommer till det kristna livet. Jesus själv sade så här: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt 6:33) Det innebär att om vi faktiskt ger Gud vår tid, pengar (genom donationer till fattiga) och våra hjärtan att vi då ska få allt det andra också. Så länge vi lägger Gud först i våra liv så har Jesus lovat att vi ska få allt det andra. Gud tar hand om sina barn och vi är alla i hans händer.

Nyckeln är alltså att man bör ta ledigt kanske varannan söndag för att gå och fira liturgin (gudstjänsten) och för att få möjlighet till att ta eukaristin. Nyckeln är att innan vi går och lägger oss så ber vi en bön och tackar Gud för dagen och när vi vaknar lägger den i hans händer. Det är även nyttigt för oss att läsa Guds Ord (bibeln) och andra uppbyggliga texter skrivna av våra kyrkofäder och kyrkomödrar. De flesta av oss har tid för TV efter att vi har kommit hem från skola och jobb, men ingen av oss har tid för att säga en kort bön till Gud. De flesta av oss har pengar till att gå på bio, men ingen av oss har råd att donera pengar till välgörande arbete. Vi alla behöver tänka om hur vi lever våra kristna liv och hur mycket tid vi ger till Gud. Vi alla har tiden om vi vill. Att säga att man inte har tid är inte en bra ursäkt.

Mani dakhwoth - En hymn tillägnad Jungfru Maria

2011-03-05T03:05:00.002+01:00

Planering av familjegrav

2011-01-16T21:51:00.007+01:00

Ang. Ert ärende om uppehållstillstånd

Södertälje den 31 augusti 2009

Migrationsöverdomstolen har beslutat att inte meddela prövningstillstånd i Ditt ärende. Det betyder att domen från Migrationsdomstolen gäller, d.v.s. att Du har fått ett avslag på Din ansökan om uppehållstillstånd. Jag bifogar domen från Migrationsdomstolen.

Som jag informerade Dig om tidigare, kan domen inte överklagas och asylprocessen är nu slut. Du kommer att kallas till Migrationsverket för att planera för Din resa till Irak.

Jag avslutar härmed ärendet hos mig. Jag önskar Dig, trots det negativa beslutet, all lycka i framtiden!

Med vänliga hälsningar,

XXX XXX
-----------------------------------------------------------------------------

Detta brev fick en kristen man, en tvåbarns pappa. Idag är familjen gömda, dem är nämligen medvetna om att i Irak väntar inget mer än en familjegrav. Välkommen till den svenska verkligheten!

Likgiltighet är terrorism

2010-12-31T15:41:00.007+01:00

Äntligen så har nyheterna trängt igenom till västvärldens annars väldigt tysta likgiltighet. Vi har under de senaste månadernas gång fått se starka bilder från Irak, på ett stort antal kristna som kallblodigt mördats i hem och kyrkor. Ansikten som berört och skakat om oss djupt inuti. När de små hjälplösa barnens ansikten gör sig påminda, ropar mödrarna med sina intensiva röster, och dem vittnar för oss om vad som har hänt. Vi hör hur västvärldens länder ständigt utvisar människor rakt in i graven och vi hör om fall av grov omänsklighet. När ska världen istället ropa med mödrarna?

Du vet säkert om att hundra tusentals kristna har flytt den plats vi kallar för civilisationens vagga, den plats där kristendomen spirat som mest. Idag har hundra tusentals övergivna världsmedborgare flytt sitt moderland och sina hem för att finna sig oönskade i länder som Sverige och Norge. Många av dessa lever under inhumana villkor, på endast bröd och sina egna tårar. Du har säkert hört om de ensamstående mödrarna som tvingas att sälja sig själva på Damaskus gator. Du kan nog inte ha gått miste om massaker efter massaker, eller de hundratals, om inte tusentals, som kallblodigt mördats av blodtörstiga tyranner?

Låt oss inte nu stirra blint på den etniska rensningen som pågår i Irak. Låt oss inte stå som likgiltiga åskådare. Se dessa ansikten för vad dem är; nämligen namn, relationer, framtider, känslor, tankar... människor. Låt oss se det för vad det är och beröras på djupet. Låter vi ignorans och frivillig blindhet fånga oss, så står även vi ansvariga för deras blod. Då blir vår tystnad och likgiltighet deras terror.

Gör din röst hörd, tala om för dina vänner och dina bekanta om vad som händer. Låt detta finnas på dina läppar och i dina böner. I önskan om ett gott nytt år i Kristi frid och kärlek, för alla människor på jorden.

Abba Johannes om Josef, ödmjukhet och drömmar.

2010-12-10T14:22:00.004+01:00

Abba Johannes frågade: "Vem var det som sålde Josef?" En broder svarade: "Det var hans bröder." Abban sade till honom: "Nej, det var hans ödmjukhet som sålde honom. Han kunde ha sagt: "Jag är deras bror", han kunde ha protesterat, men eftersom han höll tyst, sålde han sig själv genom ödmjukheten. Det var också hans ödmjukhet som satte honom till styresman i Egypten." (Ökenfädernas tänkespråk)

Josef var son till Jakob. Hans många fantastiska och profetiska drömmar om storhet ledde till brödernas avundsjuka, och därefter läser vi om deras försäljning av hans varelse. I Abba Johannes ord hör vi en otrolig visdom. Denna ökenfaders ord berättar för oss att ödmjukhet i slutändan förvandlar oss till storheter. Det var trots allt Josefs tystnad som lät honom säljas till araberna och det var Potifars frus lögn och Josefs ödmjuka tystnad som satte honom i fängelset. I faraos fråga om Josefs förmåga att tyda drömmar svarar Josef ödmjukt: "Inte jag, men Gud". I slutändan var det alltså hans ödmjukhet som lyfte honom till skyarna, som en segrande stjärna, till evig tid en förebild för alla drömmare där ute.

Jesus sade: "Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden." (Matt 5:5) och i hebreisk visdomsord finner vi: "Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet föregår ära." (Ords 18:12).

I Jesu Kristi namn. Amen.

Vår Jungfrus kyrka i McDonald's

2010-11-11T23:25:00.016+01:00

Det var på eftermiddagen som jag tog paus ifrån mina studier och gick ner till McDonald's i Södertälje centrum. Magen skrek efter mat, trots att jag de senaste dagarna har hällt upp mat förgäves. Jag blev väl bemött av de flitiga anställda bakom kassan, samtliga barn till det forna Mesopotamien, kristna flyktingar från Irak. Jag log innerligt mot den unga kassören. Det är nämligen uppenbart för mig att de här människorna behöver bli bemötta med kärlek och öppna famnar i vårt vackra land. Jag beställde min måltid och satte mig i ett hörn med ryggen vänd mot folket. Det var inte särskilt stor rörelse vid denna tidpunkt, men ett par barnfamiljer blev mina grannar för middagen. Det mjuka surret av samtal kunde höras ifrån gäster och de anställda bakom disken. Jag bad min bordsbön och försökte ihärdigt att få ner maten.

Helt plötsligt hörde jag en smäll och jag ryckte till rent instinktivt. Surret tystnade för ett kort ögonblick. Mitt hjärta dunkade snabbare en stund eller två. Jag är ju inte den typen av människa som blir rädd för oljudet av ballonger, men just idag var det något väldigt obehagligt med det här oljudet. Det gjorde sig nämligen påmint för mig som ljudet av en bomb eller en skottlossning. Ett par korta sekunder hann gå innan det chockade skriket av ett barn ringde i öronen, och en moder som mjukt försökte trösta barnet. Det var förmodligen det mest obehagliga skrik jag har hört på många år. Det var när jag vände mig om och såg de anställdas ansikten som jag lärde mig något av denna händelse. För en kort stund blev McDonald's för mig Vår Jungfrus kyrka i Baghdad, en bister mordplats i en härjad krigszon. Här var även jag en minoritet som löpte risken att när som helst sprängas i stycken och bli ett dödsoffer för islamistisk terror. Helt plötsligt var den där hamburgaren den största prövningen i mitt liv.

Krossade familjer; fäder, mödrar och barn var helt plötsligt där med mig. De bedjande flyktingarna, de apatiska tjejerna, de överlevande offren, de halshuggna och de ihjälsprängda, de massakrerade och de bortrövade barnen var helt plötsligt där och gjorde mig sällskap, de gjorde sig själva påminda. Det var en overklig men samtidigt väldigt reell upplevelse, inlindat i all slags obehag. Med deras undrande ansikten stirrandes på mig, insåg jag att jag inte kan låta detta gå mig förbi medan jag roar mig själv i mina vardagliga sysslor. Jag kan inte låtsas som om ingenting och gå vidare. Jag är ärlig mot dem. Jag är ärlig mot mig själv och låter mig själv bli berörd, och hoppas att det lämnar intryck även hos andra. Det är mitt och ditt ansvar att inte låta detta smyga förbi. Jag kunde ha varit ett av de offren som mördats i kyrkan. Det kunde likaväl ha varit du i Vår Jungfrus kyrka. Det kunde ha varit min far jag förlorat i Baghdad.

-----------------------------------------------------------------------

Sedan 2003 har ett enormt stort antal kristna antingen mördats eller flytt sitt moderland. Detta är andra gången under detta sekel som en religiös och etnisk minoritet rensas i mellanöstern, civilisationens vagga och kristendomens ursprung. (1914 ägde folkmordet Seyfo rum i dagens Turkiet). Aldrig har media varit så tyst som den är idag. Du kan primärt läsa om förföljelsen av kristna i kristna tidningar. Du kan inte stöta på det i svenska dagstidningar till samma grad. Där är det bara fattiga notiser och vinklad material. Inuti mig så hoppas jag att detta förargar dig och att dessa ord skakar om och berör dig. Jag hoppas att den sporrar dig till att få ut den råa sanningen till din omgivning, eller att du blir en kämpe för denna sak. Det finns så mycket att göra: genom att exempelvis kontakta din lokala tidning kan du få ut ordet till Sveriges befolkning. Låt detta få dig att vilja krossa svensk medias arrogans och okunskap. Stå upp för sanningen även du.

Din sörjande broder,
Robert Ablahad

Frågor och svar - När ska man gå till kyrkan?

2010-09-02T00:36:00.004+02:00

Vad är viktigast, att gå till kyrkan på söndagar eller att gå till kyrkan någon annan dag, på exempelvis bibelstudier?

 I kyrkan får vi mycket näring till vår inre människa. Vår inre människa växer av kristen undervisning - alltså undervisning ur bibeln och av kyrkofäderna. När vi hör dessa otroliga ord som berör oss så blir vi starkare kristna. Vi får både lära oss om vår tro och får en chans att ställa frågor, på ett språk som vi faktiskt förstår. Vi växer även när vi umgås med andra troende i kyrkan och när vi samarbetar för något speciellt projekt i kyrkan. Vi träffar fantastiska människor och lär oss väldigt ofta hur sann kristen tro ska levas ut. Det betyder inte att det inte är lika viktigt att delta på gudstjänst och den heliga liturgin. Det stämmer att de flesta av oss inte förstår gudstjänstspråket fullt ut, alltså syriska. Men det är en garanti att när man går varje söndag, så lär man sig och förstår vad som händer under gudstjänsten. Man kan självklart alltid fråga kunniga ungdomar och diakoner, eller till och med våra präster som gärna svarar på våra frågor. Men absolut viktigast av allt; så får vi möjlighet att ta emot den heliga eukaristin (nattvarden). Prästen lyfter upp brödet och vinet som förvandlas till Kristi kropp och blod, för att vi ska förstå att Kristi kropp och blod blev utgjutet för vår skull, att han dog för dig och mig. Det är viktigt att vi deltar under denna heliga stund då himmelens härskaror prisar vår Gud. Det är alltid viktigt att vi strävar efter att bli rena och goda människor, men speciellt viktigt är det när vi förbereder oss på eukaristin. Då krävs bön om förlåtelse och bikt. Vi måste bli rena i våra hjärtan och vi måste visa vördnad inför det heliga som händer. Vi måste innerligt ångra våra synder och ta emot detta sakrament (mysterium). Därför är söndagsgudstjänsten den viktigaste för en sann troende kristen. Likaså är det viktigt att komma och lyssna på Guds Ord vid andra tillfällen.

Frågor och svar - Meningen med livet?

2010-09-02T00:31:00.006+02:00

Det är många vänner som frågar en vad meningen med livet är. Hur ska man veta?

"Gud är kärlek.” (1 Joh 4:8) Gud har inte bara kärlek, utan han är kärlek. Det är en oändlig Gud vi tror på, som inget intellekt någonsin kan förstå. Hans kärlek är så enorm att han skapade världen och livet för att vi alla som vill ska bli översköljda av den. Människan har i alla tider valt att lämna sin skapare och söka sin egna värdsliga lycka. Men när Gud själv steg ner till jorden genom Jesus Kristus och dog för oss visade han oss sin eviga kärlek. När vi nu finner tillbaka till vår Fader och får uppleva hans kärlek och frid så förstår vi en liten bit av vad meningen med livet är. Att älska och bli älskad. I evigheten när vi alla är omfamnade hos vår Gud så tror jag att vi kommer förstå den gränslösa meningen av ordet kärlek. Bevara det nu i ditt hjärta att ”Gud är kärlek” (1 Joh 4:8) och välj att leva i den kärleken.

Påsken - kristendomens kärna

2010-04-03T23:59:00.003+02:00

Vilken är påskens sanna betydelse?

"Människan som har levt utan Gud, fick nu en ny chans att återupprätta sin relation till sin skapare, när helt plötsligt hela evigheten öppnades för mänskligheten. För ungefär två tusen år sedan blev nämligen en man från Nasaret uppspikad på ett kors i Jerusalem - Jesus Kristus, det sista påsklammet, han som var utan fel och brister."

Läs hela krönikan om påskens sanna betydelse genom att klicka här.

S:t Efraim om Jungfru Marias bebådelsedag

2010-03-30T16:15:00.009+02:00

Den 25 mars varje år firar vi Jungfru Marias bebådelsedag. Vi läser om det i Lukasevangeliet, hur ängeln Gabriel blir sänd till jungfru Maria i Nasaret och berättar för henne att hon ska bli havande med Guds Son, Messias. Vid den tiden var hon en ung flicka och endast trolovad med Josef. Vi kan bara föreställa oss den förtalan och dem hånfulla ord som riktades mot denna speciellt utvalda flicka. Inte visste dem att hon skulle bli den mest ärade kvinnan igenom tiderna? Inte visste dem att hon skulle föda Gud?

I enlighet med den syriska traditionen sätter vi denna dag på oss två tvinnade trådar på armen med färgerna röd och vit. Detta för att påminna oss om det ödmjukt majestätiska som skedde i Nasaret för två tusen år sedan. Den vita tråden symboliserar det gudomliga och den röda tråden symboliserar det mänskliga. Jesus Kristus är fullt ut Gud och fullt ut människa utan sammanblandning eller förväxling.

Se vad den helige S:t Efraim syriern säger om denna bebådelsensdag:

En källa till förundran är din moder.
Herren gick in i henne och blev en tjänare,
Ordet självt gick in i henne och var tyst i henne,
ett starkt ljud gick in och hördes inte,
allas herde gick in och i henne blev han lammet,
som bräkte när det kom fram.

I din moders sköte är rollerna ombytta:
alltets skapare gick in med sin rikedom,
men kom ut fattig, den upphöjde gick in,
men kom ut ringa, den klart lysande gick in,
men kom ut med en ringa glans.

Den mäktige gick in och klädde sig i otrygghet
alltifrån hennes sköte, han som livnär alla gick in
och upplevde vad hunger är, han som ger dryck åt alla
gick in och fick känna törst; naken och utan kläder
kom från henne den som kläder alla.

(Taget ur Det upplysta ögat av Sebastian Brock, Anastasis bokförlag 2007)

Palmsöndagen

2010-03-28T13:23:00.000+02:00

Idag firar vi palmsöndagen, en dag för att påminna oss om den enorma ödmjukhet vår Herre kom med. Ödmjukt red han in på ett åsneföl, medveten om vad som väntade honom i Jerusalem. Eftersom det inte bara var en människas ödmjukhet, utan även vår Guds, visar det för oss hur viktigt det är att vi bär samma ödmjukhet inför livet och inför varandra. Jesus red in till Jerusalem och blev mottagen av människorna med jubel, bara några dagar senare skulle dem här människorna spika honom på ett kors. Nu börjar passionsveckan. Jag önskar er alla en vacker och stilla sinnesstämning.

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka i väg dem." Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl. Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! (Matt 21:1-9)

I Kristi frid,
Robert Ablahad

Tala eller tig - en krönika om etnisk rensning i Irak

2010-03-18T17:30:00.007+01:00

Folkmordet 1915 har fått ett svenskt erkännande, som det mycket riktigt har behövt. Det har inneburit glädje och upprättelse för folkmordets efterlevande. Länge och hårt har våra politiker sått med tårar och nu äntligen fått chansen att skörda med jubel. Den här positiva energin behöver nu omvandlas och användas för ännu en ny strid. Idag pågår nämligen ett nytt folkmord inför våra ögon, något som världen ännu en gång tyst beskådar. Därför väljer jag idag att sända ut ett budskap till alla passionerade människoälskare - en inbjudan till samtal och dialog, och en utmaning till konkret handling. Jag uppmanar till vädjan inför vår skapare, för dem många suckar och tårar som blivit vardagsmat för vårt folk. Idag vill jag göra det dolda uppenbart och lägga fram skrämmande siffror och upprörande ögonvittnesskildringar om vad som händer våra fäder, mödrar och barn i Beth-Nahrin, dagens Irak.

Sedan Juni 2004 har ett skrämmande antal kyrkor bombats. Sextiofem syriska, östassyriska, kaldeiska och armeniska kyrkor har attackerats. Majoriteten är idag obrukbara och många av dem jämnade med marken. Dem två senaste kyrkorna attackerades natten till julafton, detta medan du och jag ivrigt satt och väntade på våra julklappar. Detta är självklart tragiskt, för oss är det här byggnader av bön och tillbedjan, vi är dem så hängivna att vi kallar dem för Guds hus, men faktum är den att i slutändan så är dem bara hus av sten och tegel. Låt mig istället lägga tyngdpunkt på de tusentals kristna människor som har förlorat hopp och framtidstro. Låt mig lägga tyngdpunkt på de förevigt skingrade familjerna. På dem människor som flytt sina barndomshem, för att om möjligt slippa vara nästa kristna offer att mördas eller kidnappas på gatorna. Låt mig också lyfta upp de många utvandrade kvinnor; ammande mödrar, nyblivna fruar och ensamma änkor som tvingas att sälja sig själva på gatorna för att kunna mata sina apatiska och hungriga barn. Ett tiotal präster och diakoner har likt offerdjur slaktats på Iraks fasansfulla gator, dem herdar som var satta att valla våra får. På de mest omänskliga sätt har våra oskyldiga barn skjutits, ofredats och mördats framför våra fäders ögon. 

Jag ägnar min sorg till våra utsatta och dyrbara syskon, men är inte alls förvånad över det hemska som händer dem. Vi vet att i alla tider så har hårt förtryck varit en naturlig del av de kristnas liv i mellanöstern. I nya testamentets skrifter läser vi om hur Jesus förvarnar hans efterföljare om den förföljelse de ska få utstå. Han lovar istället dessa oskyldiga och kraftlösa en plats i det eviga, den plats där lyckan är ett obeskrivligt och oändligt rus (Luk 21:16, Joh 15:18, Matt 5:10). Min klagan och mina suckar går istället till oss bekväma, tysta och trångsynta i väst, som varken ser eller tänker på detta vårt egna folk. Låt mig berätta för dig, dyrbara läsare, vad det här påminner mig om. Det påminner mig om flykten av vår egna spegelbild. Jag ser det framför mig hur vi själviskt och enträget försöker fly från varandra inuti den här spegeln. Det upprör mig. Vi har bara varandra och i slutändan bär vi ansvaret för varandra.  

Det är inte begärt av oss att vi ska flyga till våra hemländer för att arbeta som politiker eller biståndsarbetare. Det som är begärt av oss är något så enkelt som att vägra vara tyst. Bara genom att nämna problemet för skolkamrater och arbetskollegor, att ständigt låta det finnas på våra läppar, att visa förbarmande för de mottagna flyktingarna. Är vi inte skyldiga våra förkrossade fruar och våra sårade barn det här? Är vi inte skyldiga varandra det här? Vi som påstår oss själva vara kristna, kommer vi ihåg de förföljda och de förtryckta i våra böner? Det är tid att komma till insikt, enas i vårt arbete, med våra böner och våra demonstrationsskyltar högt upp i luften. För om vi inte idag kan värna om varandra, så har vi inget hopp för morgondagen. Vi har bara varandra och i slutändan bär vi ansvaret för varandra.

Detta är mitt budskap och min utmaning om våra fäder, mödrar och barn i Beth-Nahrin, dagens Irak.   Med den här texten hoppas jag att sporra till dialog och diskussion. För att läsa statistik om den etniska rensningen som pågår i Irak, klicka här. 

Din broder,
Robert Ablahad

Människor eller superhjältar?

2010-03-16T14:11:00.010+01:00

Gud väljer oss inte till tjänst för att vi har superkrafter av något visst slag. Gud väljer oss inte för att vi har en rapp tunga eller för att vi råkar vara lite hårda i kanten. Gud väljer oss inte till tjänst för att vi har starka karaktärer eller för att vi talar vissa språk flytande. Valet är inte beroende på våra teologiska kunskaper eller den karisma vi utstrålar. Det är inte heller baserat på våra förmågor inom ledarskap och organisation. Vad är det baserat på, kanske du frågar dig själv?

Vi ser det kontinuerligt när vi bläddrar i bibeln, i kommunikationen mellan Gud och människan, att Gud valde simpla människor. Han utvalde Moses till att befria Israels folk från egyptiernas förtryck, detta medan Moses själv menade att han inte var någon speciell och att han saknade talförmåga, men Gud utvalde honom ändå (2 Mos 3-4). Vi har också den kärleksfulle profeten Jeremia som fick det förklarat för sig att han var utvald redan i moderlivet, men även han lyfte upp sin inkompetens; "O, Herre, HERRE! Jag förstår inte att tala, ty jag är för ung." (Jer 1:6) men Gud sade: "Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig" (Jer 1:7-8). Vi har Maria från Magdala, synderska men älskad och dyrbar för vår Herre, likaså Matteus - en av judarna avskydd tullindrivare. Vi har Petrus och Andreas, fiskare som släppte allt inför det strålande ansikte som endast sade dessa ord: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare." Genast lämnade dem näten och följde honom (Matt 4:18-20). Idag känner vi mycket väl dessa fiskare som just människofiskare. Vi har även Paulus, som vi vet spenderade den första delen av sitt liv som en judisk extremist och en spillare av kristet blod, men som efter att ha blivit besökt av den uppståndne Kristus, helt plötsligt fått ett nytt kall och en ny livsmening. Idag känner vi honom som en av våra största apostlar och en nyckelperson i spridningen av den ursprungliga kristna kyrkan.

Vi ser och förstår att Gud väljer simpla människor. Människor som vi är; imperfekta, syndiga och nakna inför vår heliga skapare. Svaga, förvirrade, eländiga och utan bravur. Det finns helt enkelt inga snedsteg, brister eller skavanker som vi kan hålla dolda för Gud. Så för vem är det vi kommer med ursäkter om våra brister? Vem är det vi försöker övertala när vi menar att vi saknar ledarskapsförmågor eller bibelkunskap? När ska vi trångsynta människor förstå att det inte är av dem anledningarna Gud utväljer oss till hans tjänare?

I första Korinthierbrevets trettonde kapitel berättar Paulus för oss att om han skulle tala människors och änglars språk men saknade kärlek, så skulle det bara vara som oljud och skräll. Vidare berättar han att om han kunde profetera, kände till allt och kunde flytta på berg men saknade kärlek så vore det inte värt något. Om han donerade allt han ägde och offrade sin kropp för sina medmänniskor men saknade kärlek så vore allt en enda stor förlust. Det som betyder något är alltså inte dina kunskaper eller dina förmågor, utan det som betyder något är den mängd kärlek du väljer att lägga ner i ditt Gudstjänande. Den här utmaningen riktar jag till alla i hopp om en kommande generation av hårt arbetande ungdomar i den heliga och apostoliska kyrkan. Den behöver oss, men inte lika mycket som vi behöver den och varandra.

Vandra i Kristi kärlek och frid,
Robert Ablahad

Milda ord är som drypande honung

2010-02-16T10:11:00.008+01:00

Abba Hilarion begav sig från Palestina till berget där Abba Antonios bodde. Abba Antonios sade till honom: ”Välkommen, du morgonstjärna som går upp i gryningen!” Abba Hilarion svarade: ”Frid vare med dig, du ljuspelare som lyser upp jordkretsen”.

(Taget ur Ökenfädernas tänkespråk, Artos bokförlag 2003).

Den här vackra händelsen sätter nog ett leende på allas läppar. Det är en charmig dialog mellan två munkar, som i sin kärlek till varandra och till det levande låter det bli uttalat i fantastiska ord. Som människor har vi mycket att lära oss av dessa två heliga män. Uppmuntran i rätt stund och ett par glädjens ord kan lyfta upp en människa till skyarna.

Ge uppmuntrande ord till dina nära och kära - när allt känns hopplöst och tungt så finns det inget bättre än ett par kärleksfulla ord. Kung Salomo uttrycker det själv så här: ”Bekymmer tynger en mans hjärta, ett vänligt ord ger det glädje” (Ords 12:25). Han skriver också så här: ”Milda ord är som drypande honung, ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.” (Ords 16:24)

Så låt oss komma ihåg att vara vänliga och kärleksfulla i vårt tal. Låt oss komma ihåg Abba Hilarion och Abba Antonios dialog, låt oss komma ihåg Kung Salomos ord och att vi finns till, inte för oss själva, utan för varandra. Då blir allt genast mycket enklare.

I Kristi frid
Er broder, Robert.

Jesus, fåret och evig kärlek

2010-01-10T11:13:00.008+01:00

Fariseerna och de skriftlärda kritiserade Jesus ständigt och menade att det är något negativt att han tar emot syndare och äter tillsammans med dem. Jesus berättade denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver." (Luk 15:4-7) Jesus söker efter dig, han letar ivrigt efter dig. När han hittar dig så gläds han och bär dig på sina axlar. Hela himmelen jublar och har en stor fest för din skull, när du omvänder dig. Jesus bryr sig inte om du är jude eller svensk, om du är kort eller lång. Han älskar dig och vill ha ditt inre, ditt hjärta. Han tvättar bort alla dina synder, han rättfärdiggör dig inför Fadern, på bara ett vilkor: att du tar emot honom i ditt hjärta. Där börjar ett helt nytt liv. Paulus berättar att vi blir rättfärdiga på det viset, genom Guds nåd, för att Jesus Kristus har friköpt oss. Detta när han misshandlades och dog på korset. (Rom 3:23-24) Se, hans bedårande handlingar, hur han älskar dig med evig kärlek. Vänd om.

Lägg den här versen på dina tankar, omfamna den och förstå den när du säger din bön till Gud: "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." (Joh 3:16)

Abba Antonios möte med djävulen.

2010-01-07T09:51:00.003+01:00

En gång knackade någon på dörren till min cell. Jag gick ut och fick se en lång och reslig gestalt.
"Vem är du?"frågade jag.
"Jag är Satan" svarade han.

"Varför har du kommit hit egentligen?" fortsatte jag.
"Varför klandrar mig munkarna utan orsak, och alla andra kristna också?" sade han. "Varför förbannar de mig i tid och otid?"
"Varför besvärar du dem då?"frågade jag?
"Det är inte jag som besvärar dem" sade han, "utan de jagar upp sig själva. Jag för min del är numera kraftlös. Har de inte läst orden: ´Fiendens svärd har brustit för alltid, du har utplånat städer´(Ps 9:7) Jag har inte längre någon plats, något vapen, någon stad. Överallt har det kommit kristna, nu är till och med öknen full av munkar. De kan gott sköta sig själva och inte förbanna mig utan anledning".
Då greps jag av förundran över Herrens nåd och sade till djävulen:
"Du som alltid ljuger och aldrig säger sanningen, nu har du i alla fall talat sanning. Kristus kom och gjorde dig kraftlös, han kastade dig till marken och lämnade dig naken."
När han hörde Frälsarens namn, kunde han inte uthärda dess brännande hetta utan försvann.

(Taget ur Antonios liv av Athanasios av Alexandria, Artos bokförlag 2003)
------------------------------------------------------------------------
Abba Antonios kallas "den första eremiten" och levde under 300-talet i Egyptens öken.

Sanningen bakom julen

2009-12-20T12:00:00.011+01:00

Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, Jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel. (Jes 7:14)

I det gamla testamentet finner vi Jesajas profetior, och dem ryker av oförneklig sanning. Det visade sig att hans profetior slog igenom: Jungfru Maria blev havande och födde en son. Men hör och häpna; det var inte vilket litet barn som helst. Det var inte enbart en människa. Det var Gud, livets furste, som böjde sig ner till mänskligheten och blev ett med den. Hans tron blev till i det renaste av modersliv och han föddes som en av oss. Därför skulle Jungfrun ge honom namnet Immanuel "Gud är med oss".

Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. (Jes 9:6)

Ett litet barn, tänker vi, inkapabelt, svagt och beroende av sin moder. Men på det här specifika barnets axlar vilar herradömet och hans namn är Under; förundransvärd skapare till himmel och jord, den som ger syn till de blinda och hörsel till dem döva. Rådgivare; en tillförlitlig vän som skänker tröst till de behövande. Mäktig Gud; för att göra sanningen uppenbar för alla som förnekar hans gudomlighet. Evig Fader; den som aldrig överger oss, den som älskar oss av evig kärlek och som kom att offra sig själv för oss. Fridsfurste; för den frid han skänker den människa som sätter sitt hopp till det här underbara namnet; Immanuel, Gud är med oss. Jesus, vilket namn, dess sötma är obeskrivlig.

Låt oss fira det himmelska hopp som steg ned till världen och förlöste oss. Samma hopp som en dag ska komma tillbaka bland molnen med stor härlighet, i enlighet med de resterande profetiorna. Detta är inte bara sanningen bakom julen, utan den ultimata sanningen. Salig är den som firar jul i detta syfte.

Med detta sagt önskar jag alla mina läsare en god jul!
/Robert Ablahad

En hyllning till gråtet

2009-12-05T18:35:00.005+01:00

Att gråta är en emotionellt betingad funktion som finns i varje levande individ. Det kännetecknas av rinnande tårar från ögonen och ett speciellt andningsmönster. Gråt framkallas oftast av känslor som upprördhet, sorg och förtvivlan. Gråt är informativt överförbart och kan väcka medlidande och gråt hos närstående.

När vi var barn grät vi för kommunikationens skull, för att visa att något inte riktigt stämde. Med åldern gråter vi för uttryck av inre känslor. Vi gråter av medlidande, sorg och av förtvivlan. Vi kan höra gråtets olika toner under begravningar, avsked och under prövningar i våra liv. Gråt är inte bara ett känslotillstånd - det är också en tjusigt spelad symfoni. Det är en vackert målad tavla. Det är djupets spegelbild och den ärligaste formen av bön. Gråt är sanning uttryckt i H2O och i bistra ljudvågor.

Människan har gråtit i alla tider, det gäller även bibelns karaktärer. Här följer ett par gripande exempel: Den sårade Hagar grät där hon satt på avstånd från sin döende son Ismael, hon kunde inte se på när han sakta led sin död (1 Mos 21:16). Bröderna Jakob och Esau föll varandra om halsen och grät, när dem efter en lång period av hat äntligen fann varandra i förlåtelse (1 Mos 33:4). Den ödmjuke Josef grät när han efter många år av separation äntligen fick se sin yngsta bror Benjamin (1 Mos 43:30). De unga och lojala änkorna och svärdöttrarna Rut och Orpa brast ut i gråt, när svärmodern Noomi kysste dem farväl och gav dem välsignelse att gå tillbaka till sina mödrar. När hon för deras egen skull uppmuntrade dem att lämna henne ensam på sin vandring (Rut 1:9). David och folksamlingen grät, rev sönder kläderna, höll dödsklagan och fastade när dem fick beskedet om kung Sauls och hans son Jonathans plötsliga död (2 Sam 1:11) Likaså låg han på marken och grät, i fasta och förtvivlan, vid beskedet av den svåra sjukdom som drabbade hans nyfödda son (2 Sam 12:15). Profeten Nehemja grät, fastade och sörjde i flera dagar när han fick höra om det israeliska folkets nöd. (Neh 1:4). Tre av Jobs vänner grät när dem på långt avstånd fick se honom i sitt sjuka tillstånd. Dem brast i gråt, rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen, ner över sina huvuden. I sju dagar satt dem vid hans sida och sörjde med honom (Job 2:12). Profeten Jeremia grät ständigt och bittert i det fördolda över sitt högmodiga folks skull. Han grät så mycket att han liknade sitt egna huvud vid en vattenbrunn och sina ögon som en källa av tårar (Jer 9:1, 13:17).

I dessa vackra bibliska karaktärer kan vi se rädsla, förlåtelse, medlidande, renhet, sanning och kärlek. Kan vi inte förstå den sorg dem upplever? Kan vi inte i Hagars tårar se en vädjande bön till Gud? Kan vi inte i Orpas och Ruts gråt se en bedjande välönskan för Noomi? Kan vi inte i profeten Nehemjas nöd se en väldoftande bön om frid för folket? Om Gud hör och svarar på böner och uttryck som inte är i sorg, hur mycket mer ska han då inte svara den som med uppriktiga tårar kastar allt inför honom? Han som själv brast i gråt när han blickade ut över det sårade Jerusalem och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid." (Luk 19:41). Han, som vars vackra ögon fylldes av tårar för den döde Lasarus och de sörjandes skull, fastän han snart skulle väcka honom ur döden. (Joh 11:35) Skulle inte denne, vår Gud, förstå och lyssna till våra innerligaste böner, till våra tårar?

Tårarnas tid är idag, men det finns en tid då Gud själv ska torka tårarna från våra ögon. (Upp 21:4) En tid då de som har sått med tårar, också skall få skörda med jubel (Ps 126:5). Till dess ska vi fortsätta leva ärligt i nöd, i fasta, i bön och i tårar. Precis som dem heliga, och våra fäder och mödrar har gjort i alla tider.

Må jungfru Maria och helgonens böner vara med oss. Amen.

Sann kristendom

2009-11-30T12:21:00.005+01:00

Sann kristendom är kärleken i våra leenden, sötman i våra ord, renheten i våra avsikter och väldoften i våra principer. Sann kristendom är inte makt eller storhet, tvärtom sann kristendom är att bli liten, att förödmjuka sig själv. Fråga dig själv vad det betyder när Gud, Jesus böjde sig ner och tvättade sina tjänares fötter? Fråga dig själv vad det betyder när han förlät äktenskapsbryterskan hennes förrädiska synder och räddade henne från hundratals fallande stenar? Fråga dig själv vad denna kärlekssång betyder: att Gud, Sonen, som är fri från synd valde att spikas på det kors som var förberett för dig? Att han valde att ta på sig all vår skam, vår synd, våra smutsiga gärningar och våra onda försåt. Att han i sin kärlek rättfärdiggjorde oss inför Fadern i himmelen, och nu säger till dig: "Kom till mig, dörren står öppen." Den här vackra kärlekshandligen berättar för oss vad sann kristendom är. Om vår Gud böjde sig ner och gjorde allt detta, varför skulle då jag vara bättre?

För den som hela tiden har tittat på en ofullkomlig kristen istället för den rättfärdige Kristus, låt mig utesluta och innesluta; Krig och korståg är inte av Kristus, även om det har gjorts i hans namn. Kristen mission är att sprida budskapet om kärleken i frid och fred, inte med våld. Våld av en kristen är inte av Kristus, Jesus sade: "Vänd andra kinden till." Fattigdom är inte att skyllas på Gud, den är att skyllas på oss som äger allt, men som inte ens kan ge en liten del för de fattiga. Jesus sade till den rike mannen: "Sälj allt du äger och ge åt dem fattiga." Men den rika mannen tackade nej till både uppmaningen och evigt liv. En dömande kristen är inte lika med Kristus. Det måste göras en skillnad på kristen och Kristus. En förtalande och dömande kristen är bara människa. Är det för hans skull du väljer att tacka nej till Kristus? Då begår både du och jag ett stort misstag. Du gör ett misstag som tackar nej till Livets sanning genom att titta på en ofullkomlig människa och jag gör ett misstag som förleder dig till det genom min brinnande tunga. Det är inte varandra som kristna vi tillber, utan vår Herre Kristus - det är mot honom vi ska rikta våra ögon.

Att välkomna Kristus att regera över hela vår varelse kräver ett uppriktigt hjärta. Jag som kristen kan alltid förbättra mig och bli mer Kristus lik. Du som inte riktigt tagit steget dit är välkommen, nu när dörren står öppen. Du är också varmt välkommen till vår allmänna och apostoliska kyrka, till äkta kristen gemenskap i kärlek. Jesus sade: "Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar." (Joh 13:35)

Babels torn och nationalism

2009-11-19T09:58:00.006+01:00

Nationalism är ett ödesdigert resultat av alla möjliga negativa krafter, varför uppmuntrar vi då varandra till förgänglig nationalism? För att du, högt ärade läsare, ska förstå hur jag styrker mitt argument så vill jag referera till en av de äldre texter ur bibeln, nämligen texten om tornet Babel och folkets förskingring.

Var det inte så att hela jorden hade ett enda språk och samma ord? Var det inte nu man började använda hantverk och sakta började bygga tornet? Var inte motivet: "Vi bygger oss en stad och ett torn som når ända till himlen"? Sa man inte till sig själva: "Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids runt på jorden"? Var inte grundtanken högmod och makt? (1 Mos 11:1-4)

Men Gud som är listigare än allt mänskligt tillsammans, evig i sin existens och livets furste, han såg vad som hände och sade: "Se, dem är ett enda folk, och de har ett enda språk. Men om det här är deras första tilltag då kommer dem kunna göra vad dem vill." Så han steg ner och förbistrade deras språk, så att den ene inte förstod den andre. Stadsbygget fick sitt slut och folket fick motsatsen till vad dem önskade sig; dem spreds runt över hela jorden. Tornet kallades Babel; alltså förbistring.

Utloppet av högmod utspelade sig på dem platser varifrån jag och mitt folk härstammar. Det är samma högmod som har vuxit fram hos oss igen. Det är inte nödvändigtvis bara högmod, det är även sorg för den förföljelse vi har upplevt, det är hat för det som inkräktar. Det är väl helt naturligt, men till en viss gräns. Så här, men inte längre. Genom vårt högmod låter vi Babel ske än en gång i historien. Det är en ny tid. Det är inte längre Nineveslätten eller Turabdin. Det är diaspora, det är 2000-talet.

Nationalism river sår hos oss, ideologi skapar hat emellan oss. När ska vi vakna upp ur vår fantasifulla tillvaro, nypa oss själva och förstå att det vi gör är skamligt. Det är pinsamt, det är så radikalt som idioti. Våra förfäder levde inte i nationalism, dem levde av tro.

För att tala om nationen som institut; den kan utspela sig på ett visst stycke av mark. Den kan uppmuntra till språk, till kultur och till enhet. Men den kan även vara anledningen till splittring och hat. Sett ur ett kristet perspektiv, ett chockande budskap; nationen är förgänglig och består inte för evigt. Den finns så länge jorden finns, men går inte längre. När vi lämnar det jordsliga livet så har vi ingen del i den gemenskapen. Vi är inte längre assyrier/syrianer, svenskar eller världsmedborgare. Vi är inte ens längre syrisk-ortodoxa eller katoliker. I det eviga finns bara enhet - inte ens något så grundläggande som kön finns i det eviga. Så tänk efter; vem är du som omfamnar din etnicitet och din nationalitet på det här viset? Vad är ditt långsiktiga mål med det? Om du har insett att det skapar hat och förbistring så släpp det. Min enda uppmaning till mina bröder och systrar är att släppa det. Håll istället fast vid det eviga. Håll fast vid kärlekens upphov, till livets furste. Det är dags för en revolution och den börjar idag. Den börjar med andra och tredje generationens invandrare. Det är nu akademi börjar, det är nu enhet ska börja. Kärlek, tro och brödraskap - idag är dagen.

Jag skriver upp mitt namn för att kämpa för enhet, avsäga mig nationalismens bojor, avsäga mig fientlighet och anamma fred. Är det inte dags att anamma fred, eller talar jag ur tomma luften? Är det inte dags, unge man eller kvinna, att stå upp som en ny generation av vårt folk? För att förhindra förblödning av vår gemensamma kropp, till en framtid präglad av enhet, tro och kärlek? Var inte längre nedgrävd i okunskap, stå upp i välvilja och sanning. Stå med mig.

I Jesu Kristi namn
/Robert Ablahad

Lär mig något, Adams barn.

2009-11-12T10:45:00.014+01:00

En gång rådfrågade Abba Arsenios en gammal egyptier om sina egna tankar. Någon såg honom och sade: "Abba Arsenios, hur kan du som fått både romersk och grekisk bildning, rådfråga den där bonden om dina tankar?" "Visst har jag fått både romersk och grekisk bildning", svarade han honom, "Men den här bondens alfabet har jag ännu inte lärt mig." (Taget ur Ökenfädernas tänkespråk, Artos 2002)

Med den här vackra handlingen, måste Abba Arsenios ha menat att inget yrke, ingen kunskap och ingen utbildning gör en människa förnämare än den andra. Lärdomar är något vi alltid kan dra av varandra oavsett status och rang. En städare, en elev och en fattig har alla en stor variation av kunskaper, språk, uppfattningar, insikter och personliga upplevelser. Jag vill kunna fråga ett litet barn om vad han har för uppfattning om världen, och faktiskt lyssna till hans ord. Jag vill kunna fråga en serb om hans språk och dess grammatik. Jag vill bli frågad om vad som definierar mig som syrisk-ortodox. Jag vill kunna ge och ta; ett samspel mellan mig och min medmänniska. Vi är alla barn till Adam och Eva, jämställda genom Kristus, och om vi vill, så har vi alla något vackert att dela med varandra. Med den här inställningen skapar vi en välluktande doft omkring oss, som sanna kristna i en förfallen värld. Välj att leva så. Jesus, hjälp oss att leva så.

---------------------------------------------------------------------------

Arsenios föddes i Rom omkring 360. Han fick en förnäm uppfostran, hade senators rang och skall ha blivit utnämnd av kejsar Theodosios till informator för prinsarna Arkadios och Honorios. År 394 bröt han med sin tidigare livsföring. Han tog sig i hemlighet med ett fartyg till Alexandria och gav sig ut i öknen till Sketis, där han ställde sig under Johannes dvärgens ledning. Hans tre lärjungar var Alexander, Zoilos och Daniel. Efter Sketis' andra förstöring 434 begav han sig till berget Troë, där han avled 440.

Sanningens gård

2009-11-01T15:58:00.011+01:00

Kyrkogården är en plats där de döda ligger. Det är en dödens samlingsplats. En plats som samlar på oss och jord. För många människor upplevs den som kuslig och skräckinjagande. För mig är den bland det vackraste som finns. Den ger inget annat än ärlighet och sanning i sin renaste form. Den berättar för oss det mest uppenbara; "Vare sig du är kung eller slav så tillhör du mitt sköte, vare sig du är svart eller vit så tillhör du mitt sköte, rik eller fattig, god eller ond - du tillhör mitt sköte" Den kommer att svälja oss alla en dag, oberoende av hur vi levt våra liv. Till slut ligger vi alla där. Många kan uppleva dem orden som absurda och osmakliga, men orden är nog så långt bort det bara går att komma från den egentliga döden. Ord målar inte upp det tillräckligt för oss. För mig är det alltid relevant att tänka på det här sättet för det hindrar mig från mycket ont. Dessutom så uppmanar den mitt hjärtas innersta att leva i sann kärlek.

S:t Antonios eremiten målar upp det väldigt levande för oss när han utgår från Apostelns ord: 'Jag står inför döden varja dag' (1 Kor 15:31) Han säger: Om även vi lever som om vi stod inför döden varje dag, kommer vi inte att synda. Ordets innebörd är denna: varje dag, när vi vaknar, bör vi vara inställda på att inte leva till kvällen, och när vi skall somna, bör vi vara inställda på att inte vakna mer ... Om vi är inriktade på detta och varje dag lever så, kommer vi inte att synda, inte ha begär till något, inte vredgas på någon och inte samla skatter på jorden. Nej, som om vi varje dag vore beredda att stå inför döden kommer vi att vara utan ägodelar och förlåta alla allt. (Athanasios av Alexandria, Artos 2003)

Det man kommer till insikt om på kyrkogården gör så att man sällan lämnar den oberörd. I den bemärkelsen blir kyrkogården en väldigt ärlig vän, uppriktig och rak. Den visar för oss komplexiteten med livet och döden. Den får oss att fråga vad händer efter detta och den uppmuntrar oss att fylla det mänskliga tomrummet med innerligt liv. Om du har kommit för långt ifrån din kärna, om du har vandrat på mörka vägar och vill bryta upp från det egocentriska ekorrhjul du springer i - ta då en promenad i kyrkogården och hindra inte dig själv från att tänka i uppriktig anda och sann kontemplation. Begrunda orden: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör." (Joh 11:25).

I Jesu Kristi underbara namn.
Robert Ablahad

Ömsesidig kärlek

2009-10-20T12:33:00.010+02:00

"Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv." (Matt 22:37-39)

Hur kan jag älska Gud som är transcendent och osynlig för mina ögon? Hur kan jag älska Gud när han är oändlig, hur ska min kärlek kunna bli oändlig nog för att älska honom med? Är han inte utöver min begränsade intelligens? Jag hoppas att följande text hjälper dig förstå hur du kan uppnå kärlek till Gud och till din nästa.

Här finns en viktig sanning för den troende; man blir som man umgås. Umgås du med vänner som ofta talar i en viss tonart, så är det högst troligt att du också börjar tala i den tonarten. Umgås du med Gud, som är kärlek, så kommer du också bli lik honom och få ta del av hans kärlek. Försöker du med hela ditt hjärta, hela din själ och hela ditt förstånd, så har du gjort nog. Det är bara det Gud kräver av dig. Så småningom kommer du bli så full av kärlek, att du kommer älska din nästa per automatik. Ditt hjärta kommer välla över av ren kärlek, så att du kan ge till dina medmänniskor i denna försjunkna värld och i dessa mörka tider. Kristen tro är väldigt enkel. Den förutsätter att vi tror på kärlekshandlingen; att Gud steg ner till jorden och dog i våra ställen. Den kräver också din enkelt vunna kärlek till honom. Din utåt agerade kärlek är bara frukten av denna ömsesidiga kärleken.

Efter att vi har lärt oss äkta kärlek, i och med umgänget med Gud, så kan vi uppriktigt sprida ut den till världen. Att älska kräver inte så mycket av dig och mig: Hälsa på någon du inte brukar hälsa på, fråga folk i din närvaro hur dem mår, har du två äpplen; så erbjud den ena till närmaste medmänniska, le när du ser en människa, öppna dörren för damen med ett par tindrande ögon, prata med den som alla blundar för. Jag skulle kunna skriva i evigheter om hur vi rent praktiskt kan leda ut vår kärlek. Men du vet nog bäst hur du kan sprida din kärlek till dina medmänniskor. Kom ihåg att Gud, som finns i ditt hjärta, är kärlek. (1 Joh 4:8).

Ett citat av Moder Teresa: "Sprid kärlek, vart du än går. Låt ingen komma till dig, utan att dem går ifrån dig lyckligare." (Moder Teresa)

En bön av S:t Efraim

2009-10-15T11:29:00.005+02:00

Jag ber dig Kristus, världens Frälsare, att du ser på mig med nådens blick och räddar mig från mina många överträdelser.
Otacksam har jag varit mot dig, som visat mig sådan kärlek alltsedan min barndom. Jag var obildad och förstod ingenting, och du fyllde mig med kunskap och vishet. Din godhet öste du över mig, och så stillade du min hunger, släckte min törst och upplyste min själ. Jag ber dig att du sparar en del av denna nåd till Domens fruktansvärda dag.
Ja, Herre, förbarma dig över mig i den ödesdigra stunden och låt mig få bli som rövaren som ärvde paradiset genom ett enda ord från din mun. Samla mina tårar hos dig och tvätta i dem bort mina överträdelser, och låt min själs fiende komma på skam vid åsynen av mig i Livets lustgård.
Jesus, du Helige efter vilken alla heliga har fått det namnet, jag vågar uttala ditt namn med mina orena läppar och ropa på hjälp och skydd från Satans välde.
Förbarma dig därför, Gud, och rädda mig från den fruktansvärda avgrunden där hycklarna bor. Gör mig värdig att dela lotten med dina helgon som fröjdas när de får se din skönhet, du helgonens ära och yttersta mål, så att min tunga får njuta sötman i att lovsjunga och tacka dig, som frälser alla som ropar till dig med rent hjärta och kröner dem med ljusets krona.

Amen.

Källa: Mor Ignatius Ephrem I Barsoum, Patriark av Antiokia och hela Östern, Tidebönens andliga skatt, 2006.

Resonera, rannsaka och pröva.

2009-10-11T17:33:00.004+02:00

I denna krönika önskar jag att behandla två typer utav människor, som i min mening, finns på den här jorden, inte minst i vår etniska folkgrupp. För att hålla det enkelt så vill jag logiskt förklara dem som den vise, (den som tänker) och den oförnuftige (den som inte tänker). Om dessa två termer befann sig på en skala, så skulle det finnas alla möjliga variationer på skalan. Men jag är säker på att det finns ett avgörande mittstreck där man antingen faller på den ena halvan eller på den andra.

När jag talar om den som tänker, så syftar jag på den vise, på den människa som inte blundar för det uppenbara och det oundvikliga. När jag pratar om den som inte tänker, så syftar jag på den oförnuftige. På den människa som blundar för det uppenbara och det oundvikliga. Många av dem visa där ute innehar stora mängder kunskap i kemi och algebra, men saknar uppfattning och förståelse kring det fundamentala; som livet och döden. Det är totala sanningar som inte går att fuska med. Vi är ständigt utsatta för livet, och ingen av oss kommer någonsin kringgå den kroppsliga döden. Man väljer dock att inte tänka och resonera kring det. Min uppmaning till både den vise och den oförnuftige är att noggrant rannsaka sig själv i fråga om liv och död. Även fast du inte kan nå full insikt och visdom kring det, så fråga dig själv hur du bör förhålla dig till det.

Vissa människor lever sina liv med att jaga luft, med att ha roligt och leva anspråkslöst. Dem lägger inte ner en tanke på morgondagens snöstormar och obehag. Dem bryr sig inte heller om de missgynnade, de frusna och de fattiga. Man vill leva själviskt och i nuet. Mottot är: "Imorgon är morgondagens problem." Andra människor lämnar inte ens sina hem förrän dem har kysst sina familjemedlemmar som om det skulle vara för sista gången. Dem låter inte natten falla över dem förrän dem har förlåtit varandra sina missgärningar. De spenderar tid och pengar för att hjälpa andra. Dem tänker på människans förgänglighet och efterlivet.

Bibeln säger så här om dessa två typer av människor "Den klokes vishet gör att han känner vägen, dårars oförnuft bedrar" (Ords 14:8) En människas vishet och eftertanke gör att han känner till vägen. Men dårens oförnuft och själviskhet bedrar honom själv. Vilken typ av människa är du? Rannsakar du dig själv då och då? Ta alltid tid för eftertanke, det är när vi stannar till och tänker då vi kan komma till insikt. Det är när vi inte låter viktiga anspråk gå förbi oss, då vi kan pröva dem. En sista hjärtlig uppmaning till dig är att rannsaka det som gör sig anspråk på att vara vägen, sanningen och livet och uppståndelsen och livet. Det är logiskt att lägga ner möda och forskning på sådana anspråk. Dem flesta av oss är överens om att i slutändan så är vi inget mer än jord och stoft. Den stora frågan är: Är inte själen evig och dynamisk? Hör vi hemma med jorden och stoftet, eller med det eviga och obegripliga? Hoppas dessa frågor leder till resonemang, rannsakning och prövning, så att vi kan inse vilken typ av människor vi är och vilka människor vi bör bli.

I Jesu Kristi frid/
Robert Ablahad

Säg inte: Jag är för ung

2009-10-02T12:37:00.008+02:00

Vi bör inte jämföra oss själva med profeterna, apostlarna och de heliga. Dem är på nivåer dem flesta av oss aldrig kommer nå. Dem tjänade Gud helhjärtat och blev därför berättigade att tituleras och äras som Guds profeter och helgon. Vi bör däremot se till deras liv och dra lärdom, för att dagligen kunna applicera bibelns tidlösa budskap på våra liv. Du kommer att få läsa om ett möte mellan Gud och Jeremia. I detta simpla möte mellan skapare och skapelse får vi se hur Gud kallar Jeremia till att vara hans tjänare. Men Jeremia, likt många av oss, skyller på sin ännu outvecklade talförmåga och sin unga ålder. Läs om detta vackra möte, när Gud utväljer Jeremia till sin profet. Förstå att lika mycket som Guds ord var verksamma på Jeremias tid, så är dem verksamma idag (Hebr 4:12). Han kallar på oss allihopa att tjäna honom och för att vara ett ljus i dessa mörka tider.

HERRENS ord kom till mig. Han sade: "Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken." Men jag svarade: "O, Herre, HERRE! Jag förstår inte att tala, ty jag är för ung." Då sade HERREN till mig: "Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger HERREN." Och HERREN räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: "Se, jag lägger mina ord i din mun. Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera." (Jer 1:4-10)

Sorgebrev och öppen kritik

2009-09-28T10:41:00.024+02:00

Det är med djup sorg och tårar i ögonen jag väljer att skriva om något som rör sig utanför det jag vanligtvis brukar skriva om. Med stora kondoleanser till Assyriska föreningens kulturhus väljer jag att skriva om det hemska som har hänt vårt folk. Jag hoppas att mina ord når fram till så många som möjligt, fastän jag vet att det inte är så sannolikt. Jag hoppas att mina ord berör den som identifierar sig med den assyriska ideologin och den syrianska ideologin. Jag hoppas även att orden når det gästvänliga folk som har välkomnat oss till sin stad, till sitt land - Södertälje och Sverige.

Mordförsök, branddåd, glåpord, våld, hat och djävulskap har brett sig ut hos det syrisk-ortodoxa folket. Det har gått så sakta att vi inte har märkt av trollbindningen. Men det har nog gått så långt att alla har förstått vad det är som händer. Det är svart på vitt. Det är ett kallblodigt faktum.
Med tårar i ögonen och en ofattbar sorg i hjärtat, tänker jag, inte främst på den byggnad där hundratals familjer funnit gemenskap, inte heller på dem unga och psykiskt labila ungdomar som har satt eld på den. Utan jag tänker på våra förfäder, som har mötts av svärdet, inte bara under Svärdets år 1914, utan i alla tider. Jag tänker på dem kvinnor som kidnappats och tvångskonverterat till islam, jag tänker på dem kvinnor vars spädbarn slaktats framför ögonen på dem och jag tänker på dem unga pojkar och flickor som våldtogs av barbariska män. Det som hände skapar illamående och yrsel än idag, snart hundra år senare. Alla dessa hemska fejder får mig att tänka på deras obeskrivliga uppoffring. Jag tänker på den död som låter oss leva idag. Den låter oss leva, inte bara som levande varelser, men som evigt levande människor genom tron på Jesus Kristus...

Men visste dem, att hundra år senare så skulle vi elda varandras hus, hata varandra och mörda varandra? Visste dem att vi skulle bilda två fotbollslag, två folkslag och två kyrkor? Jag mår illa, känner mig spyfärdig och gråter för att jag tänker på deras uppoffring. Jag tänker på dem små flickor med sönderslagna underliv, på mödrarnas sprättade magar och nedtrampade spädbarn, jag tänker på dem korsfästa männen, dem efterlämnade liken och dem uppeldade kyrkorna. Jag skälver och ryser på baraste tanken, jag blir arg på mig själv, på grund av denna frågeställning: "Var det verkligen värt det?" Det finns absolut ingen mening med att vara sparsam med beskrivningarna eller fin i orden. Det är meningen att det ska skaka din omvärld, du patriot, som inte tänker på dina förfäder som spottades och urinerades på för din skull. Hur kan du veta allt detta och fortfarande hata din bror? Jag bryr mig inte om du tar illa upp, jag vill bara att du ska tänka.

Är vi inte en kristen folkgrupp som i snart två tusen år har förföljts för vår kristna tro? Har vi inte förstått att livet på jorden bara varar några år och att det är evigheten vi strävar efter? Till vilken betydelse tatuerar vi krucifix på våra armar och bär kors runt våra nacken? Vi besudlar den, mer än ärar den. Våra kvinnor har blivit så ytliga att dem kommer in sista kvarten på gudstjänsten och gör korstecknet på sitt ansikte utan att veta ett skvatt om vad det betyder. Våra män ber till Gud på söndagar och lär sina barn fanatism och poker på vardagar. Våra ungdomar bär guldkors av stora värden, utsmyckade med diamanter och en fickkniv i jackfickan. Vad är det här? Jag stödjer inte det här. Det här är inte min identitet, det här är inte mina trosfränder.

Tänker inte dessa vilsna människor på oss andra? Tänker ni inte på oss som har förstått värdet av Seyfo, förstått värdet av vår syrisk-ortodoxa kyrka och arbetar för att ena vårt folkslag, åtminstone i tron? Tänker ni inte på oss, som uppoffrar tid och pengar för att studera och höja ryktet hos oss som folkgrupp? Tänker ni inte på dem hundratals brinnande ungdomar som arbetar i kyrkorna i hela Sverige, som arbetar för vårt folks eviga livs skull. Tänker ni inte på dem när dem möter motgång efter motgång, när det dem vill är att ge er frid och mening i era liv? Tänker ni inte på dem universitetsstuderande som försvarar er dag in och dag ut, efter varje nyhet som genom media når Sveriges och världens alla hörn? Det är inte lätt att säga att man tillhör denna etniska minoritetsgrupp, speciellt inte för någon som uppskattar akademin och gör det inte bara för sin egen skull, utan för folkets. Ryck upp er själva, vi är andra och tredje generationens invandrare, vi ska föreställa civiliserade människor, som dessutom besitter otroliga kunskaper som har bevarats i den syrisk-ortodoxa kyrkan. Ska vi verkligen elda upp vårt enorma träd, när vi kan klättra upp i den och äta av dess vackra frukt? Sänk inte ner oss, sänk inte ner er själva.

Jag förstår dock hur mina assimilerade bröder och systrar tänker, dem som tagit avstånd från detta avskyvärda, som inte vill förknippas med ett så destruktivt folkslag. Jag förstår dig men ändå så vill jag uppmana dig, käre broder och syster, kom tillbaka och hjälp oss stå på benen igen. Kom tillbaka och hjälp alla dessa ungdomar att fortsätta bära oket. Vi kan inte lämna varandra gråtandes och skärrade.

Slutligen vill jag fortsätta uppmuntra dem tusentals ungdomar som arbetar i kyrkan, som studerar för kunskap, som tar avstånd från partitagande och från förödande våld. Ni ska bli våra ansikten utåt. Ni är vår framtid. Ni kommer att ärva det eviga livet. Stå på er och ge inte upp. Be för vårt folk och mana gott genom att fortsätta kämpa. I bibeln läser vi: "De som sår med tårar skall skörda med jubel." (Ps 126:5) Det är ett ord som kung David skrev för tusentals år sen, men som gäller för oss än idag. Ta till dig det, du Kristi soldat. Paulus nämner även dem som medvetet sår i dödens åker, han säger: "Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden." (Rom 6:21) och likaså "Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda." (Gal 6:7)

Jag hoppas att mina ord berör dig, vem du än är och vart du än sitter i landet. Jag hoppas att det berör mitt folk, mina bröder och systrar. Jag hoppas likaså att det berör dem underbara etniska svenskar som har välkomnat oss till sitt land; jag ber er att ha tålamod med oss. Jag hoppas för vår och er skull att sådden gror, växer och bär rik frukt för både oss och er att äta av. Jag hoppas att våra öppna sår läks och att våra ben blir starka igen, så att vi kan stå upp och leva i frid och kärlek med varandra oavsett namn eller ideologi.

I Jesu Kristi namn
Robert Ablahad

Bön till Herren Kristus

2009-09-17T09:26:00.005+02:00

Jesus, min Herre, min själs Brudgum och mitt hjärtas Älskade, du är min glädje och fröjd, min skatt och rikedom, mitt paradis och Livets träd. Du är mitt hjärtas glädje och kronan på mitt huvud. Du är min stolthet, vapnet i min hand och segerhjälmen på mitt huvud. Du är min tillflykt, mitt livs mål och min tröst. Du är min Mästare, min Vägvisare, min Herde och mitt livs Ledare. Du är min lott och mitt mål; ja, du är allt jag har.
Låt mig få ta på mig ditt skonsamma ok och bära din lätta börda och följa dig, min Älskade, på korsets väg intill slutet. Låt mig få söka dig av hela mitt hjärta, och tjäna dig uppriktigt.
Ve mig, för jag vill vara din lärjunge, men inget gott finns i mig, för både min själ och min kropp är verktyg för onda gärningar och tankar. Led mig som du vill, och gör mig värdig att bli en sann lärjunge till dig, en som förnekar sig själv och förlitar sig på dig.
Jesus, i dig äger jag all lycka, härlighet och salighet; utan dig vore jag gränslöst olycklig, för du är i sanning mitt livs största välsignelse. Därför ber jag dig att vara med mig och i mig, så att jag får leva genom dig i evighet.
Amen!

Källa: Mor Ignatius Ephrem I Barsoum, Patriark av Antiokia och hela Östern, Tidebönens andliga skatt, 2006.

Att ta lärdom av naturen

2009-09-12T14:01:00.020+02:00

Att gå ut på upptäcksfärd och se Guds skapelse i ansiktet är en överväldigande känsla. Jag brukar ofta, när jag behöver utrymme och andrum, gå ut och beskåda allt det storslagna. Att se trädens ståtlighet, havets livlighet, insekternas hårda arbete. Utöver allt det jag kan uppfatta visuellt, så inser jag att även dess ljud är storslagna. Fåglarnas sång; måsarna, änderna och svanarna, vattnets pisk mot berget, vindens bris i öronen och stillheten. Så ofta tar vi dem för givet - men när vi stannar upp och faktiskt lyssnar, då inser vi och fascineras av naturens sånger. Jag brukar uppfatta det hela som en enda stor hyllning till skaparens händer, olika och individuella livsformers lovsånger i en enda unison och enstämmig röst.
Samtidigt som naturen är lik en storslagen målning, en bedårande körsång och ett hisnande teaterspel, så behöver den inte bara nödvändigtvis vara ett objekt att beskåda, utan den kan bli ett objekt för lärdom. Den kan ge oss lärdomar till alla stadier i livet. Vad om inte naturen kan ge oss det? Jag vill berätta för er om dem lärdomar jag har dragit av en simpel promenad i meditativ och kontemplativ tillstånd - bara jag, naturen och Gud.

Jag böjde mig ner för att vila då jag fick syn på en liten varelse kämpandes på sin väg genom dem långa grässtrån, med en matbit. Han drar biten framifrån och går baklänges, då och då tappar han greppet om den, men börjar snabbt om igen. En annan liten stackare bakom puttar matbiten så gott han kan. Se, hur dem tillsammans kämpar med det som är oss övermäktigt. Att bära tredubbla sin vikt är inte en bagge. Det är tungt, det tar tid och det gör ont. Det var säkert också en lång väg. Men när resan väl är över och dessa två myror väl är framme i myrstacken så blir lyckan enorm för både dem enskilt och hela stacken. Jag stirrar helt förbryllat. Jag skulle gärna hjälpt till, men jag hindrades av någonting; dem här varelserna tar sig igenom sin väg, dem kan den och känner sig orienterade i den. Om jag hade burit dem till myrstacken så hade dem kanske blivit förvirrade och rädda? Så jag lämnade dem med sitt och önskade dem väl.

Jag närmade mig vattnet där jag mötte ett vackert och ståtligt träd, med dess synliga rötter kunde jag se och förstå att den tar sin näring ifrån sjön. Den är väl förankrad i jorden och mår bra, den bär grönska och djuren livnär sig av den. Jag blev förundrad av dess grönska och stabilitet. Det här trädet vajar inte för något, den är stark, stabil och osårbar. Hade jag bara varit en liten bråkdel som det här trädet så hade kanske också jag burit grönska? Att få låta fåglar bosätta sig och leva av mig. Min frukt skulle inte ta slut. Jag skulle ge mer och mer. Träd är något vi kan dra enorma lärdomar av. Jesus jämförde människorna med träd; "Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt." (Luk 6:43)

När jag hade beskådat trädet så möttes jag av kanten till det berg jag stod på, men det innebar inte att jag skulle vända. Någon hade nämligen varit där före mig och byggt en bro av trä, så att han kunde ta sig förbi och likaså jag. När jag gick över bron blev jag tacksam för detta medel av kommunikation; som lät mig gå från den ena platsen till den andra. Av denna bro kan vi lära oss mycket gott: Ibland går vi på någon annans bro, resultatet av hårt arbete. För att själv kunna gå över och för sina efterkommande. Ibland kommer även vi behöva bygga broar. Kämpa hårt med något så länge att det värker; men glädjen är den enorma vinsten, att kunna beta och dra nytta av alla marker. Jag och du som tjänar kyrkan, bygger broar som vi passerar och låter andra passera. Vi hoppas att vårt arbete inte går förgäves och att andra får finna glädje i den specifika bron. Återvändsgränd är en term som bör suddas ut. När vi möter den gränden, det är då vi börjar bygga en ny bro...

Naturen har lärt mig att vi kan bära det tunga och ge av det goda till varandra, vi kan växa starka och bära frukt och ge till andra och vi kan bygga broar för att underlätta och ge väg för varandra. Detta, i min mening, är den sanna kyrkan, att agera ödmjukt för den. Gå ut och se Guds skapelse och lär dig finna symboliken i den. Det kan bli en vinst för dig och för din samvaro. Naturen är inte bara där för att vara vacker, utan den bär en kunskap som vi inte kan vinna på andra håll.

I Kristi underbara frid.

Lite av ditt överlöd

2009-08-24T02:01:00.014+02:00

På en restaurang i Stockholm passerar det mycket pengar; pengar in i kassor, pengar ut ur kassor, pengar via betalkort, notor och springnotor, rikskuponger, dricks till anställda, dricks till köket, räkna kassor... Listan kan göras lång och det är uppenbart att pengar passerar väldigt mycket på en restaurang. Nu har vi skaffat en Röda Korset bössa till restaurangen, för att lite av det som passerar hos oss, också ska komma till användning hos världens mest märglade.

Vi måste förstå vilket extremt överflöd vi lever i; vi spenderar pengar på underhållning, dyra kläder, tio par skor, smink och utseendejusteringar, tobak och alkohol, vi äter mat ute och alltid kött. Vi tror att underhållning ska ge oss evig lycka. Vi tror att kläderna inte bara ska hålla oss varma, utan också visa världen att vi har pengar. Vi har många par skor fastän vi inte går tillräckligt i ens hälften av dem. Vi spenderar tid på skönhet och hudvård, som om det kommer göra oss yngre. Genom tobak och alkohol försöker vi få en kort och självisk njutning. När vi äter vår hamburgare, så äter vi bara hälften, resten hamnar i papperskorgen. Känner du igen dig själv i detta och det svider lite? Bra! Jag känner själv igen mig i detta och lovar mig själv att försöka leva lite mindre själviskt. Jag börjar lite lätt med alla dem saker jag nämnt, och dessutom så skänker jag min dricks till dem behövande. Jag säger detta för att uppmuntra dig att göra likadant!

Kan vi inte göra det till en vana; att tänka på dem hungriga barnen i Afrika eller på dem föräldralösa barnen i Sovjet? Jag vill göra det till en vana och uppmanar dig att också göra det till en vana! Det ska inte alltid vara bekvämt att äta, ibland ska det få göra ont. Då får du större hjärta för dem behövande. Tala inte om att vårda dem sjuka, tala inte om att älska dem hemlösa, tala inte om att klä dem nakna, tala inte om att mata dem hungriga. Vårda dem sjuka! Älska dem hemlösa! Klä dem nakna! Mata dem hungriga! Gör det du kan och ge av det du har. Bibeln säger att tron är död, när den är utan gärningar. (Jak 2:17) Det är hårda och tuffa ord, men det ska svida!

Det fanns en ung man som sprang fram till Jesus och frågade hur han skulle göra för att få evigt liv. Jesus nämnde buden och mannen svarade: "Jag har hållit allt detta sedan jag var ung." Då gav Jesus honom det svåraste ultimatum han någonsin stått för i hela sitt liv: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig" Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket. (Mark 10:17-22) Låt oss inte vara som den här mannen, som ger allt till Gud men inte sin plånbok. Gud vill ha av oss dem saker vi vill ha mest. Han ville ha den rike mannens plånbok. Han vill ha våra bekvämligheter. Tänk på det nästa gång du ska utöka din garderob eller äta en halv hamburgare.

Jag hoppas den här krönikan har inspirerat och uppmanat dig att göra något konkret i ditt liv eller på din arbetsplats! Donera och skaffa en bössa du med. Så enkelt, smidigt och logiskt. Samtidigt som du själv gör något livsbejakande, så uppmanar du din medmänniska att också göra det. Du behöver bara ringa Rädda barnen (Tel 08-698 90 00) eller Röda korset (Tel 08-452 46 00) och be om en bössa, så fixar dem resten. Jag önskar Guds välsignelser över dig som tar vara på detta budskap.

"When a poor person dies of hunger, it has not happened because God did not take care of him or her. It has happened because neither you nor I wanted to give that person what he or she needed"

~ Mother Teresa

Turabdin: Introduktion

2009-08-07T12:08:00.029+02:00

Efter en otrolig och fascinerande resa i mina förfäders trakter skriver jag nu ett inlägg till bloggen, för att styrka dig i din tro och ge dig djupare kunskap i det syriska folkets ursprung och historia. I den här uppdateringen kommer du att få återberättat den otroliga kunskap jag vunnit i Turabdin, Guds tjänarnas berg.

Turabdin är den upphöjda plats där Gudstjänande har ägt rum i årtusenden. Det är på dess höjder där heliga män och kvinnor har vandrat, älskat och tjänat Gud. Jag har fått möjligheten att se deras efterlämnande, deras frukt. Jag har fått vandra deras vägar och har fått stå i dem uråldriga byggnader som deras händer byggt upp. Jag har fått möjligheten att tillbe i helgonens kloster, kyrkor och i deras vackra grottor. Jag har fått se helgonens frukt. Jag har fått möta dem uthålliga nunnor, munkar, präster och biskopar som dagligen står emot islams hårda händer. Jag har fått insikt i helgonens hårda livsföring, deras liv i tung askes och i uthållig bön; det är som en ljuv rökelse för Herren. Jag har fått möjlighet att vidröra och se dem platser där deras tunga askes ägde rum, och deras gravar har jag vidrört. Bland dessa heliga är S:t Jacob av Nsibin, S:t Jacob den fängslade, S:t Gabriel, S:t Aho och S:t Malke.

Jag har fått mötas och umgås med det syriska folket, fått se och uppleva deras känslor för all orättvisa. Den förföljelse vårt folk utsätts för i Turkiet, slipar dem och gör dem till vackra diamanter. Det är en egenskap som vi i västerlandet ska ta till oss; deras ödmjukhet.
Jag har fått delta i deras levande gudstjänst, bett med i deras ljuvliga böner. Jag har fått se dem starka och uthålliga barnen stiga upp vid morgonrodnaden, för att tillbe vår Herre. Jag har fått se deras hårda tjänande i kärlek, för den Heliges kyrka. Folkets tuffa kamp, att få behålla det som varit deras, den lilla tid som dem har på jorden, för att deras efterkommande ska veta. Fastän dem är medvetna att dem inte är av den här världen. (Joh 15:19)

Jag har fått möta dem munkar och nunnor som ständigt lär och undervisar och kämpar för Guds rikes skull. Jag har fått bevisat för mig; att det som varit vårt tagits ifrån oss och blivit någon annans. Det är med sorg jag berättar för er att våra syriska skrifter pryder turkarnas nyfunna väggar, och vårt blod har målat deras nyfunna mark. Floden Tigris, att få se floden Tigris som vårt folk har livnärt sig av och vid i flera tusen år. Att få se vattnet rinna igenom, och veta att hundra år tidigare rann våra förfäders blod igenom den floden. Det var sorg. Det var också sorg att få se dem krossade kyrkovalven, dem nerklottrade altaren, dem gamla kyrkorna som idag är moskéer.

Det gav styrka att få träffa dem kidnappade munkar och präster, och att få se deras leenden och deras påtagliga kärlek till Jesus Kristus. Ändå så är dem bara en spillra av dem kidnappade Guds tjänare. Dem överlevande. Hur många biskopar, präster och kristna har inte mördats av osmanerna i islams namn? Det jag fick se är dem överlevandes barn och barnbarn. Gud ger styrka till de syrisk-ortodoxa i Turabdin och dem platser i det gamla Mesopotamien. Dem platser där det fortfarande idag finns en liten procent av kristna och syrisk-ortodoxa. Gud är er styrka. Gud är kärlek. (1 Joh 4:8).

Med blandade känslor lämnade jag Turabdin. Med glädje för Guds folk, deras kärlek och deras himmelska vinst. Med sorg för dem mördade, för dem platser som krossats och tagits ifrån oss. Ännu större ledsamhet för det vårt folk utsätts för, och det dem kommer utsättas för, på grund av sin tro på Jesus Kristus. För att summera; Gud sade: "Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er." Han sa också: "Om ni vore av världen skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen." (Joh 15:18-19). Det kommer lära oss uthållighet, prövningar, styrka, kärlek och himmelsk medborgarskap. Så småningom kommer det komma upp en dagbok ifrån resan också. Jag hoppas allt detta bidrar till din kunskap och din tro. Jag hoppas att det inspirerar dig och att kanske du också får se Turabdin, Guds tjänares berg, en vacker dag. I Krisi underbara frid.

Medborgarskap

2009-07-07T15:06:00.008+02:00

Många gånger förundras folk över att vårt folk är landlöst och lever i diaspora. Dem säger: "Nej, stackars." Vad menar dem med "stackars"? Om du hade känt till mitt egentliga medborgarskap, mitt himmelska medborgarskap, då hade du tyckt synd om dig själv.

Många gånger förundras vårt eget folk över vårt eget folks diaspora. Vissa av oss kanske tycker att vi behöver ett eget land, något att kalla vårt eget. Några av oss kämpar och arbetar för fristäder och provinser. Vissa kämpar för att få tillbaka mark i Guds tjänares berg (Turabdin). Vissa har visioner om att kriga och få tillbaka mark i mellanöstern. Men vilket medborgarskap är det vi söker, mina bröder och systrar? Vad är det ni egentligen kämpar efter att få? Jordisk medborgarskap? Hur mycket möda lägger ni ner på ert himmelska medborgarskap? I Filipperbrevet berättas det för oss att vi har och bör ha "vårt medborgarskap i himlen." (Fil 3:20)

Jesus berättar för oss att vi inte ska glädja oss över den makt vi har fått av honom, men vi ska glädja oss över att våra namn är skrivna i himlen. (Luk 10:20) Det är vad vi alla ska prioritera, före önskan om värdsliga nationer och landskap, ska vi önska att våra namn är skrivna i de evigas rike. Vi ska glädjas över vårt medborgarskap där.
I Jesu Kristi underbara namn. Amen.

S:t Efraim om Paradiset

2009-06-19T18:35:00.004+02:00

1.4 Med andens ögon såg jag paradiset. Alla bergstoppar är lägre än paradisets. Till dess fot kom endast syndaflodens största våg, den kysste i tillbedjan dess fötter, för att vända om och betvinga alla berg och höjder. Paradisets fot kysste den, men underkuvade alla andra berg.

2.2 Smid i detta liv, skaffa dig nyckeln till paradiset! Porten skyndar dig glatt till mötes, strålar och ler mot dig. Den visa porten möter dem, som vill komma in, och gör sig liten eller stor med urskillning. Efter människans storlek och rang höjer den sig, den vet genom sitt mått om hon är fullkomlig eller ofullkomlig.

2.5 Men dem rättfärdiga skall se att deras plåga är slut. Deras lidande varar inte mer, deras börda har försvunnit. Det är som om betryck aldrig har kommit över dem och som en dröm var deras fasta. Ty de har vaknat som ur en sömn och har funnit paradiset, himmelrikets bord, dukat framför sig.

3.1 Denna trädgård, min vän, härligt belägen på toppen av det berg, där härligheten tronar, kan ingen, inte ens i tanken, bilda sig en föreställning om. Ty hur skulle det förstånd vara som kunde se det med sinnena, utforska det med sin känsla, nå ända fram till det - dess rikedom är ju ofattbar!

5.13 Jag såg till min förundran att då jag överskred paradisets gräns vände hälsan, som gjort mig sällskap, tillbaka. När jag kom till stranden av den jord, som är törnenas moder, då skyndade allt slags lidande fram mot mig. Jag förstod då, att vår plats är ett fängelse jämfört med paradiset. De som är fångna i det gråter likväl när de lämnar det.

5.14 Med förundran såg jag att också de nyfödda gråter när de föds. De gråter över att de från mörkret kommer till ljuset, från kvävande trånghet till den vida världen. Så är också människornas död en symbol för födelsen. De som födes gråter när de lämnar världen, smärtans moder, för att komma in i den ljuvliga lustgården.

Må Jungfru Marias och Helgonens böner vara med dig, farmor Nana. Du finns i våra böner.

Olikheter och jämförelser.

2009-06-19T01:10:00.005+02:00

Vi alla är olika. Varenda liten detalj med oss är unik och vi är skapade unikt utav Gud. Det är lite svårt att förstå ibland. Försök förstå detta; att av alla miljarder fingrar som just nu finns på denna jord så är alla dina fingrar unika. Inte den ena är identisk med den andra. Du är unik i så stora mängder, att det är obeskrivligt. Varenda individ på den här jorden är unik och skapad av Gud. Vi är så olika. Vi har många olika längder, hudfärger, hårfärger, ögonfärger - vi har så många olika ansiktsdrag och våra kroppar är olika stora. Vi har alla olika röster och drag, det kan verka så simpelt för oss, men det är komplext och det ligger djup matematik bakom. Det är något enormt, något otroligt, något vi inte kan greppa. Vi är också olika till tankesätt. Vi har alla olika åsikter, tankar och olika hjärtan. Om vi börjar tala om hjärnan, då skulle den här krönikan bli ett helt bibliotek.

När vi nu är så otroligt olika, och när det är så tydligt att Gud har skapat oss alla olika; varför ska vi jämt och ständigt jämföra oss med varandra? I Ökenfädernas tänkespråk läser vi om en broder som bad Abba Bessarion om ett råd. Han fick detta svar: "Var tyst, och jämför inte dig själv med andra." Det är för mig en enkel men djup sanning: I alla möjliga aspekter, jämför inte dig själv med någon. Då kan allting verka så otroligt svårt och onåbart, och i vissa fall kan det göra oss högmodiga och leda till vårt fall. Vi alla försöker vårt bästa att söka Gud och vandra hans väg, men vi måste göra det utan att jämföra oss med andra. Vi alla har varsin lott att utgå ifrån. Vissa av oss har fått mycket att arbeta med, andra mindre. Utifrån dem mått vi har blivit givna, ska vi arbeta och älska.

Om du, likt Petrus, som gick på vattnet mot Jesus, väljer att ta bort din blick från honom för att jämföra dig själv med vågorna, då kommer du börja sjunka ner i det djupa havet. Du måste börja tänka på dig själv. Jesus sade: "Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?" (Mark 8:36) Titta inte på någon annan, titta bara på Jesus. Rikta din blick mot honom och vandra mot honom så gott det går. Då kommer du, likt aposteln Petrus, kunna gå på vatten. Du kommer att nå obeskrivliga höjder i din tro. Be att Gud ger dig styrka att avstå från jämförelse mellan dig och din bror eller syster. Du är dig själv och Gud älskar dig som du är. "Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också" (Matt 6:33).
I Jesu Kristi underbara namn. Amen.

Vem är patriarken?

2009-06-14T23:23:00.005+02:00

Hans Helighet Ignatius Zakka I Iwas är den 122:e efterträdaren till aposteln S:t Petrus, som är känd som församlingens klippa. Det var till honom Jesus sade: "Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen." (Matt 16:18-19)

Hans Helighet Ignatius Zakka I Iwas tillhör alltså den tvåtusen år långa kedjan som går ifrån aposteln Petrus. Vår kyrka står alltså på en stadig klippa, Petrus. Vår syrisk-ortodoxa kyrka grundades i Antiokia. Här läser vi om den i vår heliga skrift: "Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna." (Apg 11:26)

Patriarken föddes som Sanharib Iwas, den 21 April 1933 i Mosul (Ninve), Irak. Som tolvårig pojke, hade han blivit föräldralös och vid tretton år gick han med i S:t Ephraims Teologiska Seminarium i Mosul och blev därefter kallad Zakka.
6 Juni 1954, vid 21-årsålder blev Zakka vigd till munk inom den syrisk-ortodoxa kyrkan. 17 November 1963 blev Hans Helighet vigd till biskop, och blev känd som Mor Severios Zakka.

Hans Helighet är känd för att ha funnit S:t Tomas apostelns reliker i S:t Tomas församling i Mosul, under en renovering av den gamla kyrkan. Utöver detta är han känd för att bl.a. ha arbetat med att främja ekumenik bland dem kristna kyrkorna och för sitt arbete och intresse för kyrkans ungdomar. Han har även skrivit en stor del texter om många intressanta ämnen, däribland om kvinnans roll i den syrisk-ortodoxa kyrkan och om dem sju sakramenten. Det mesta finns att läsa på syriska och arabiska.

14 September 1980 blev Hans Helighet vigd till den 122:e patriarken av Antiokia och befinner sig sedan dess i patriarkatet, i närheten av Damaskus, Syrien. Hans Helighet är alltså den syrisk-ortodoxa kyrkans störste ledare. Han bör hållas i våra böner, likt han håller oss i sina böner. För att läsa mer om vår älskade och ärade patriark, så klicka här.

Min medmänniska

2009-06-13T23:57:00.008+02:00

Mina bröder, ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor. Anta att det vid er sammankomst kommer in en man i vackra kläder och med guldring på fingret och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder.
Om ni då ser till den vackert klädde och säger: "Var så god och sitt, här är en bra plats," men till den fattige: "Du kan stå där" eller: "Sätt dig vid mina fötter", har ni då inte kommit i strid med er själva och blivit domare som dömer partiskt? (Jak 2:1-4)

Det är tydligt att vi inte kan tro på vår Herre Jesus Kristus och samtidigt göra skillnad på människor. Det är tydligt, läser vi i Guds Ord, att vi inte kan tro på vår Herre Jesus Kristus och göra skillnad på människor.

Är du en kristen, som vill göra rätt för dig och för din medmänniska? Då ska du börja tänka på hur du behandlar en rik i kontrast till en fattig, en kristen i kontrast till en muslim. Jag talar om människor som du inte ens ser eller lägger märke till. Jag ber dig att vara medveten; hur behandlar du Jesus? Du har en chans att älska din medmänniska. Följ Jesus exempel, han umgicks med samhällets avskum, protistuerade och andra syndare och när någon ifrågasatte honom om det eller talade illa om honom, så svarade han: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare." (Luk 5:31-32) Tänk på dem orden nästa gång du väljer att uppmärksamma en rik framför en fattig, en frisk framför en sjuk. Gud älskar alla människor. Jag ber att Gud ska lära oss att älska våra medmänniskor, att vi ska förstå vikten av orden att älska sin nästa som sig själv.
I Jesu Kristi namn. Amen.

Abba Elias om demoner.

2009-06-04T15:13:00.005+02:00

Abba Elias sade: En av fäderna bodde i ett tempel, och demonerna kom till honom och sade: "Ge dig iväg, för det här stället tillhör oss!" Abban svarade: "Inget ställe tillhör er." Då började de kasta omkring hans palmblad ett efter ett, men abban samlade uthålligt ihop dem. Till slut grep demonen tag i hans hand och drog honom ut ur huset. När abban kom till dörren, grep han tag i dörrposten med andra handen och ropade: "Jesus, rädda mig!" Genast flydde demonen. Då började abban gråta. Herren sade till honom: "Du har varit försumlig. Så snart du vände dig till mig märkte du att jag var hos dig." Jag säger detta därför att man måste bemöda sig, och utan möda kan man inte hålla fast vid sin Gud. Han blev ju korsfäst för vår skull.
(Taget ur Ökenfädernas tänkespråk, Artos bokförlag 2003)

Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. (Joh 10:10)

Din kyrka, ditt ansvar.

2009-05-27T23:04:00.013+02:00

Det finns en tendens bland syrisk-ortodoxa ungdomar att inte dyka upp i kyrkan. Det är av många olika anledningar, men ett av dem är att man inte förstår vad som sägs på gudstjänsten. För bara ett par år sedan, skulle jag hålla med. Varför skulle man besvära sig själv och gå om man inte skulle förstå ett ord? Idag däremot, är det en helt annan femma. Nu finns det möjlighet att lära sig syriska. Dessutom finns det en otrolig översättning av hela liturgin. Den öppnar gudstjänstens alla dolda dörrar. Den låter oss förstå djupet av den syrisk-ortodoxa liturgin. Vilket otroligt djup. Västerländska teologer avundas våra kyrkofäder och helgon. Med all respekt, västerländska kyrkor saknar det teologiska djup som vår kyrka bär.

I många av våra syrisk-ortodoxa kyrkor finns det nu också kompletterande bibelstudier för ungdomar. Våra biskopar och präster har insett hur relevant det är med bibelstudier för ungdomar. Unga människor har själva insett det. Många unga hjältar finns runtomkring i det här avlånga landet som vecka in och vecka ut kämpar med att samla församlingens ungdomar för bibelstunder och föreläsningar. För att få sprida Guds Ord. Lyft upp era huvuden, ni är Kristi tjänare. Ni är anledningen till varför det fortfarande finns hopp bland vårt folk.

Har du hängt med i svängarna, så borde du vid det här laget veta att det finns rörelse och vilja bland ungdomar i våra kyrkor. Ingen kan nu säga: "Jag visste inte" eller "Jag förstår inte." Det finns att få på svenska och flera dagar i veckan. Om det inte skulle finnas, vad är det som egentligen hindrar dig från att sitta hemma och läsa bibeln och våra kyrkofäders böcker? Vad är det som hindrar dig från att utveckla ditt tal och själv bära fram kunskap till våra ungdomar via föreläsningar? Även om du själv skulle vara ungdom, vad är det som hindrar dig? Kan inte Gud använda ungdomar, om ungdomar själva vill?
Gud kommer fråga var och en av oss vad vi har gjort för att bevara och hjälpa hans heliga kropp, kyrkan. Vad kommer du svara Gud? Du måste komma till insikten om att du äger full kontroll över situationen. Det finns inga "om och men" längre. Det finns inte tid att sitta och vara ledsen över sin situation. Det finns en hel värld att rädda.

Jag väljer att lägga tyngdpunkt på den heliga kyrkan, för att det är där du inspireras till bön och bibelläsning. Det är där du inspireras til att leva ett liv med Gud. Ett liv med Gud på jorden, innebär ett liv med Gud i himmelen.
Snälla, kära ungdom, kom ihåg det här, låt det inpräntas i ditt hjärta: Du är så otroligt behövd i din syrisk-ortodoxa kyrka. Jesus behöver dig som sin lärljunge. Det behövs diakoner och diakonissor, det behövs ungdomsledare, det behövs duktiga talare, det behövs eldsjälar som anordnar aktiviteter och resor, det behövs sångare. Det behövs alla möjliga gåvor och talanger. Du behövs. Vi är i stort behov av unga präster och munkar. Vem, om inte du, är kyrkans framtid? Vem, om inte du, ska bära det här arvet som du och dina förfäder har burit i tvåtusen år? Alla har en gåva och ingen kan säga: "Men jag kan ingenting" för Gud lämnar ingen utan gåva. Vi är alla lemmar i Kristi kropp och innehar en funktion. För vissa är uppgiften att föreläsa, för andra att städa. All tjänande är lika stort, när det görs i kärlek. Från det minsta till det största. Utan den ena, fungerar inte den andra.
I Jesu Kristi underbara namn. Amen.

Att tala om bröd är inte att smaka det

2009-05-22T11:20:00.002+02:00

Det är en sak att berätta om brödet och bordet och en annan att äta och hämta näring av brödet och stärka alla lemmar. Det är en sak att orda om en ljuvlig dryck och en annan att gå och njuta av själva källan och uppfyllas av den ljuva dryckens smak. Det är en sak att tala om krig, tappra kämpar och krigare och en annan att gå ut i ett fältslag och drabba samman med fienderna, rycka fram och dra sig tillbaka, ge och ta och hemföra segern. Så är det också i det andliga. Det är en sak att tala om det med en smula kunskap och förstånd och en annan att i gärning och övertygelse, både i den inre människan och sinnet, personligen äga den helige Andens skatt, nåd, smak och kraft.

(Ur Makarios andliga homilier, Artos 2001)

Om Aposteln Filippus och den etiopiske hovmannen

2009-05-16T10:30:00.006+02:00

Bibeln är fylld med fascinerande dåd och ting, som med all säkerhet kommer få dig att häpna. Här kommer en berättelse om Filippus och om hans uppgift att missionera och sprida budskapet om vår älskade Herre och Gud. Ta till dig berättelsen, förstå storheten i vår tro på Jesus Kristus och ta till dig uppgiften att låta dig själv bli använd för Guds storheter och hans vilja.
Apostlagärningarna är den skrift i nya testamentet där man för första gången får se apostlarna och lärjungarna i arbete med hjälparen, den Helige Ande - vår hjälpare och vän. Dem otroliga händelser som lärjungarna råkade ut för är överväldigande. Dem är otroliga och fascinerande och dem leder oss till tanken om hur oändligt stor Gud är. Dem får oss också att förstå; att om vi vill så kan vi bli använda av Gud precis som han använde sin tjänare Filippus. Läs och begrunda:

En Herrens ängel talade till Filippus: "Gå vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." Och Filippus stod upp och gick. Och se, då kom en etiopisk hovman som var eunuck och hade uppsikt över skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandace. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe och var nu på väg tillbaka och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.
Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den." Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?"
Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?" Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
Skriftstället som han läste var detta: Liksom ett får som förs bort till att slaktas, och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, öppnade han inte sin mun.
Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv togs bort från jorden.
Hovmannen sade till Filippus: "Jag ber dig, säg mig, vem är det profeten talar om här, om sig själv eller någon annan?" Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom.
När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: "Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?" Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom.
När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer men fortsatte glad sin resa.
Filippus kom till Asdod och gick omkring och predikade evangeliet i alla städer, tills han nådde Cesarea. (Apg 8:26-40)

Den som skäms för mig...

2009-05-14T00:25:00.010+02:00

Jesus var ödmjuk, kärleksfull, lugn, god och harmonisk i de flesta sammanhang vi läser om i bibeln. Möjligtvis för att han ensam är kärlek. Men västvärlden tenderar att måla upp honom som någon slags vekling som inte kunde säga nej till folket som ville spika honom på korset. Som om det är något groteskt att vara kärleksfull och vilja dö för mänsklighetens skull?

Jag tror att det västerländska folket totalt har missförstått budskapet i hans död och uppståndelse. Dem har inte riktigt fattat vinken av varför han kom till jorden och vad hela bibelns berättelse handlar om. Det kanske beror på att Sveriges regering och religionslärare tror att eleverna redan vet allt om den kristna tron och istället vill fördjupa eleverna i buddhismens karma och omfödelse, islams bönemattor och imamer, och judendomens koscher och hanukkah.
Kanske är det så att västerlänningen känner till allt om protestantismen? Men i sin hast har glömt dem orientaliska kyrkorna och de bysantinska kyrkorna - hur mycket känner ni egentligen till om dem? Dem här kyrkorna som har funnits sedan början och fortfarande idag står fasta och oförändrade.

Nu mera finns författare som utan historiska belägg får för sig att Jesus var analfabet, gift och med ättlingar. (Bl.a. Jonas Gardell och Dan Brown) Talar dem möjligtvis om någon annan Jesus än den bibeln presenterar? Är dem ute för att provocera eller för att tänja det protestantiska tänkandet ännu mer? Till vilken gräns ska man våga dra sin kristna tro?
Hur kommer det sig, att när en präst talar om bibelns Jesus så är det ingen som bryr sig? Men när ett museum hänger upp målningar på en naken Jesus så vill hela Sverige vara med. Har Sverige glömt den Jesus bibeln talar om? Det är som att den Jesus som botade sjuka, väckte dem döda och umgicks med samhällets drägligaste, leprasjuka och protistuerade inte är tillräckligt speciell och tabuskapande i det här normlösa samhället.

Den här texten är inte till för att förarga mig själv eller någon annan, utan helt enkelt för att få dig att tänka. Skäms vi för att stå upp för den oföränderliga bibelns Jesus? Han som skapade jorden och steg ner till den för att dö och uppstå för den. Vågar vi stå upp för det vi tror på? Vare sig du är ortodox, protestant eller katolik - vågar du gå emot den västerländska normen? Kan du ta till dig Jesus ord när han säger: "Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna." (Mark 8:38) ?
Självklart ska vi hålla dem här författarna och dem västerländska medmänniskorna i våra böner. Självklart ska vi be för dem här människorna som låter sig själva vridas och vändas. Vi är inte deras motståndare. Däremot så motarbetar vi det som influerar dem. Vi ska stå fasta och orubbliga mot det, med Guds kraft. "Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna." (Ef 6:12).

Tills han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna, ska vi stå fasta och stabila. Vi vet vem Han är. Är det västvärldens hån och skratt vi är rädda för? Glöm inte att våra helgon blev stenade som martyrer för Jesus skull. Vad kan ett skratt göra oss?
I Jesu Kristi underbara namn. Amen.

Påve Shenouda om Lugnet

2009-05-04T17:36:00.011+02:00

Lugn är en underbar egenskap som kännetecknar den andliga människan. Lugn innefattar: Hjärtats lugn, nervernas lugn, tankens lugn, känslornas lugn, uppträdandets lugn, kroppens lugn.

Den lugna människans hjärta upprörs inte av någonting. Hon förlorar inte sitt lugn hur mycket problemen än rasar. Likt profeten Davids ord: "Om en krigshär hotar mig känner jag ingen fruktan, om kriget kommer är jag ändå trygg". Det är ett lugn vars källa är tron.

När en människa förlorar sitt inre lugn, framstår allt i hans väg oroande, och allt enkelt förefaller komplicerat. Men det som gör det komplicerat kommer inte utifrån, utan inifrån. När hjärtat blir lugnt kan också nerverna vara lugna, och då brusar man inte upp, utan löser lugnt det som är problemet.
Men när sinnet är oförmöget att lösa något visst problem, träder nerverna in för att lösa det. Då kanske det visar sig att de upprörda nerverna inte har något botemedel eller lösning. Och ju mer nerverna blir trötta, desto mer rörs de upp.

Den som är lugn till hjärta och nerver kan också förvärva tankarnas och uppträdandets lugn. Då tänker man balanserat och redigt, utan krångel, och uppträder stabilt och lugnt, inte bullrigt och upphetsat med nerverna utanpå. Bland det som inbjuder till inre lugn finner vi yttre lugn: en lugn plats, en lugn miljö, ja, avstånd från allt som jagar upp.

Därför finner vi munkarna, dessa som lever i stillheten i öde trakter, långt från buller och människors rop, från nyheters och händelsers oroande inverkan, också vara de vilkas tankar, hjärtan och nerver kännetecknas av största lugn. De är de som i allmänhet vant sig vid stillheten. Ty det ensamma och avskilda livet för i allmänhet med sig lugn, genom att sinnena kännetecknas av lugn. Sinnena är dörrar in i tankelivet, som de heliga brukar säga. Det som du ser, hör och rör vid, medför tankar hos dig. Men om dina sinnen kommit till ro från alla nyheter, kommer också din själ att komma till ro från tankar.

Taget ur "Nyttiga Ord" av Shenouda III (Kan köpas på AdLibris)

------------------------------------------------------------------------

Påve Shenouda är den koptisk-ortodoxa kyrkans påve. Den koptiska och den syriska kyrkan är systerkyrkor och är nästintill identiska till tron. För att läsa mer om Påve Shenouda, klicka här.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord

2009-04-27T13:57:00.011+02:00

Att sitta på ett flygplan är i sanning en märkvärdig upplevelse, att se den vackra skapelsen på avstånd. Det får mig att begrunda och tänka över världen, så barnsligt enkel men samtidigt av obeskrivlig djup. Människan har i alla tider frågat sig själva: Hur kom jorden till? Hur uppstod livet och varför finns just jag?

Fast än vi väldigt ofta tror att vår tids människa, tvåtusentalets man och kvinna, har svaren på alla frågor så är dem, i frågan, precis lika nakna och strippade som människan har varit i alla tider. Det dagens människa försöker intala sig själv är absolut inget mer än det man kallar för en teori. Det finns en tendens att vilja förenkla allt. Det är enklare att påstå att livet kom till via en enkel-att-beskriva-kemisk-reaktion än att en obeskrivlig högre makt, på ett ofattbart sätt skapade jorden och allt det den bär. När den stereotypa västerländska mannen ser molnen, solen, världen och vattnet från det där flygplanet så förstår han ännu mindre hur det skulle vara fysiskt möjligt för den här högre makten att ha skapat och fullbordat allt på sju dagar.

En troende människa på flygplanet ser det på ett helt annat sätt, han ser och begrundar det för ögat mest fascinerande. Dem vita molnen, det blåa vattnet. Jordens alla synliga färger är fenomenala. Det får mig att förundras över den här skaparens storhet. Det får mig att inse hur liten och maktlös jag egentligen är. Det får mig också att tänka på människan som skapades till skaparens avbild; Hur ofattbart är det inte när människan går emot naturlagarna, gravitationen och allt den innebär. Det är ju fågeln som ska flyga och inte människan. Ändå flyger jag i luften och färdas tvärs över världen. Jag förstår att vi skapades till Hans avbild. Människans instinkt att skapa är ett avspeglande av Guds skaparglädje. Vi är avancerade; vi talar och hör, känner och rör, gråter och skrattar, förstår och blir förstådda, vi älskar och blir älskade.

Min uppgift är inte att övertala dig att du är en av Guds skapelser. Envisa ord får inte en envis människa att komma till insikt. Men när jag söker mig till Honom varje morgon och varje kväll så ber jag att människor i min närhet ska komma att få den insikten.

Att vakna upp denna morgon var något speciellt. Solen log mot mitt ansikte, växterna har fått liv, det knoppar och växer. Fåglarna sjunger en ny sång. Vilken vacker skapelse det är, även på nära håll. I Jesu Kristi underbara namn, Amen.

Bibeln om tatueringar

2009-04-22T16:37:00.016+02:00

Denna fråga som tas upp om tatueringar är individuell och högst personlig. Jag ska försöka förmedla min bild om det. Det betyder inte att det rättfärdigar alla tatueringsmotiv. En annan sak är att det finns flera olika perspektiv på tatueringar, jag ska försöka förmedla dem, för mig, mest centrala.

I 1 Mos 19:28 läser vi om när Gud säger till det judiska folket: "Ni skall inte rista märken på er kropp för någon död och inte heller bränna in skrivtecken på er. Jag är HERREN." Gud säger detta av flera olika anledningar. När vi läser och studerar det gamla testamentet förstår vi att lagarna och reglerna uppstod oftast av fler än en anledning. I det här fallet kan det viktigaste ha varit att inte beblanda sig med hedningarna och deras traditioner, (hedningarna på den tiden brännmärkte sig själva för de dödas skull). Det kan också handla om renhet, i och med att tatueringar på den tiden inte var riktigt kliniska och att det innebar död för många av dem som valde att tatuera sig.

I 5 Mos 14:1 står det också: "Ni är HERRENS, er Guds, barn. Ni skall inte rista märken på er eller göra er skalliga ovanför pannan för de döda", men längre ner i samma kapitel läser vi också "Du skall inte äta något avskyvärt." (5 Mos 14:3). Bland dem avskyvärda tingen är "Det som saknar fenor och fjäll. Det är orent för er." (1 Mos 14:10) Vi äter räkor och bläckfisk och tycker det är jättegott och skulle inte kunna leva utan det. För att det är orent för det judiska folket, innebär inte att det är orent för oss. Inte heller gör vi oss skalliga ovanför pannan för de dödas skull, eller hur? Det är likadant med tatueringsfrågan. Vi står inte under den mosaiska lagen på det viset som judarna gör.

Vi kristna har en otrolig komplettering till det gammaltestamentliga och det är Jesus Kristus i det nytestamentliga. Det fullbordade det gamla åt oss. Dem som godtar Jesus Kristus lever inte längre under den mosaiska lagen, kanske främst dem av judiskt påbrå.

"Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud." (Hebr 7:19) I det citat talas det om Hoppet Jesus Kristus, han har fullkomnat lagen åt oss. Hur, kanske du frågar dig själv?

"Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. " (Hebr 9:22) Allt renades med blod i den mosaiska lagen. Jesus är det sista offerlammet och genom det har vi förlåtelse och slipper leva i den mosaiska lagen. Hans blod utgjöts för oss. Med detta sagt vill jag lämna det gammaltestamentliga om tatueringar och gå vidare till det nytestamentliga. (Det här rättfärdigade en tatuering för min del. Känner du att det gammaltestamentliga om tatueringar och klädsel berör dig så ska du självklart inte göra en tatuering).

I det nya testamentet läser vi inte om tatueringar på det viset. Däremot läser vi om hur det yttre inte ska uppta våra tankar. Utsmyckningar och dyra klädnader ska vi vara försiktiga med. Vi läser också om att våra kroppar är den Helige Andes tempel (1 Kor 3:16), att vi ska ta hand om den och inte skända den. Tobak, droger och andra medel fördärvar våra kroppar. Mat kan vara förödande för oss. Alla slags beroenden förstör våra kroppar. I slutändan är inte dem kropparna våra. En tatuering för tusen eller hundra år sedan kunde innebära smittor, idag är det knappast en risk hos en tatuerare med certifikat. Kan denna tatuering skända och förstöra din kropp? Det är du som tar det beslutet.

Två perspektiv blev jag ombedd att tänka på innan mitt beslut att göra min tatuering. Det första var motivet. Självklart fungerar inte vilket motiv som helst för mig som troende. Det som gäller var en kristen symbol, ett bibliskt citat eller dylikt. Dödskallar, rosor och djurmotiv kan med all säkerhet vara jätte fina, men är dem lämpliga för oss som kristna och Kristi representanter på jorden? Det andra perspektivet är anledningen. Varför ville jag göra en tatuering? Apostlarna, författarna till bibeln talar gång på gång hur avskyvärt det är att skryta. "Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?" (1 Kor 5:6) Om du vill göra en tatuering för att visa upp den, så innebär den inte en välsignelse för dig, tvärtom så kan det bli en förbannelse. Men om den påminner dig om något underbart, om något som får dig att akta dig för synden. Om den påminner dig om Gud, då kan den vara en väldig välsignelse för dig.

Min tatuering styrker mig något enormt, den ger mig hopp vid tillfällen då allt känns hopplöst. Men den låter mig också förklara för troende som icke-troende vad det står på min arm och på vilket språk det är. Det ger mig en fantastisk chans att vittna för andra om min tro och den låter mig även berätta om mitt syriska påbrå och språk. Den tvingar mig leva upp till det budskap den förmedlar. Utöver det så är min tatuering en påminnelse om mitt personliga vallfärdande till Jerusalem. Som syrisk-ortodox tradition brukar man tatuera en bild eller ett kors om man har varit i Jerusalem. Om du hoppas på att få åka till Jerusalem någon gång, så kanske du ska vänta med din tatuering tills du är på plats? Det kommer att styrka ditt minne av Jerusalem.

En sista aspekt: Som kristna är allt fritt för oss, men vi kommer att få stå till svars för alla våra handlingar. Vi ska försöka vara förebilder för de troende och de icke-troende, vi ska leva exemplariskt. Jesus och apostlarna uppmanar oss troende, gång på gång att leva exemplariskt. Därför är både motiv och anledning viktiga perspektiv att tänka igenom innan man bestämmer sig för att göra en tatuering.

För er som är intresserade av vad min tatuering symboliserar, klicka här. Tack för ert tålamod. Hoppas att detta har hjälpt er som funderat på en tatuering.

I Kristi frid,
Robert Ablahad

Vägen till fullbordan.

2009-04-17T14:19:00.014+02:00

I gamla testamentet hittar vi denna profetia om offret som blev oss givet långfredagen för ungefär två tusen år sedan. Han var det slutgiltiga offerlammet. Han tog på sig dina synder som du skulle dö med. Det korset han hängdes på skulle jag hängas på. Det var vårt kors att dö på. Men Gud steg ner i form av Sonen och dog för mig. Gud har i sin stora kärlek till människan öppnat himmelen för var och en som väljer att sätta sitt hopp på det namnet - Jesus Kristus, kungars Kung och herrars Herre. Läs Jesajas profetia och försök förstå vad Gud gick igenom för dig.

Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. (Jes 53:3-7)

"Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. (Joh 19:30)

Religiös, är du?

2009-04-14T00:31:00.009+02:00

Under min tid som troende och aktiv syrisk-ortodox har jag tänkt och resonerat över vissa termer som man ofta stöter på. Jag vill dela med mig lite av mina tankar för den som är intresserad.

Ordet religion syftar på en religion i mängden. En bland många andra. Något du kan plocka och välja mellan. Ofta när jag hör meningen: "Jag är religiös" komma från en sann troendes mun så blir jag lite fundersam. Jag skulle föredra att kalla mig och själv bli kallad för kristen, troende eller andra namn som syftar på att det inte är en religion i sig själv jag följer, utan Kristus. Religionen är riktad till människor, men tron är riktad till Gud. Religion är faktiskt inget annat än psykisk tröst för den svage. Missförstå mig inte.

Tror ni Gud ser sig själv som religion i våra liv? Skulle han inte hellre se sig som Livet i våra liv? Inte bara en aspekt. Inte bara en religion. Inte bara något vi har på söndagarna. För mig är religion något stelt, något dött. I Bibeln läser vi orden religion och religiös bara en gång. Dessutom så är dem i negativ framställning. (Apg 17:22, 25:20) Bibeln visar till oss klart och tydligt vilka titlar vi kan bära...

Apostlarnas och lärjungarnas egna titlar var inte "religiös ledare", utan det var "lärjunge", "Kristi tjänare", "Guds barn" och "kristen". Varför ska vi då nedvärdera vår tro genom att kalla den för en religion? Vår Gud är kraft, vår Gud är styrka. Jesus är inte en religion eller en minimal del av ditt liv. Han är ditt liv, om du låter honom vara det. Det är det enda han vill. Han är inte något du kan lägga i ett fack. I Religionsfacket; där lägger vi den Helige Ande och söndagens predikan. I Politikfacket; där lägger vi socialdemokraternas debatter. En fråga till dig som avsiktligt väljer att hålla Gud som ett halsband runt din nacke, som en religion bland din politik - hur tror du att du ska ta dig in till himmelriket?

I början ligger allt i dina händer. Du bestämmer hur långt du vill att ditt liv med Gud ska gå. Men en sak är mer än klart när vi bläddrar i bibelns underbara sidor: Jesus vill inte ha halva ditt religiösa hjärta. Han vill ha hela ditt sökande och troende hjärta. Försök att ge det, så kommer du nå höjder du inte trodde existerade.

Hoppas att ni läsare förstod mitt tankesätt. Jag önskar er alla ett gott ortodoxt påskfirande.

Abba Antonios om hur man förhindrar synd.

2009-04-06T23:54:00.008+02:00

Låt oss hålla fast vid vår askes, mina barn, och inte bli lättsinniga. I detta har vi också Herren till medhjälpare, som det står skrivet: ´Gud hjälper dem som väljer det goda att uppnå det' (Rom 8:28) Vad gäller föresatsen att inte vara försumlig, är det bra att begrunda Apostelns ord: 'Jag står inför döden varje dag' (1 Kor 15:31) Om även vi lever som om vi stod inför döden varje dag, kommer vi inte att synda. Ordets innebörd är denna: varje dag, när vi vaknar, bör vi vara inställda på att inte leva till kvällen, och när vi skall somna, bör vi vara inställda på att inte vakna mer. Ty vårt liv är ovisst av naturen och stakas ut av Försynen varje dag.

Om vi är inriktade på detta och varje dag lever så, kommer vi inte att synda, inte ha begär till något, inte vredgas på någon och inte samla skatter på jorden. Nej, som om vi varje dag vore beredda att stå inför döden kommer vi att vara utan ägodelar och förlåta alla allt. Vi kommer överhuvud inte att ha begär till kvinnor eller ha annan oren lusta, utan att se sådant som ovidkommande och vända ryggen till, i ständig kamp och med blicken riktad mot domens dag. Ty den stora skräcken och oron för plågorna förtar alltid njutningens behag och reser den själ som vacklar.

(Taget ur Antonios liv av Athanasios av Alexandria, Artos bokförlag 2003)
-------------------------------------------------------
Abba Antonios kallas "den första eremiten" och levde under 300-talet i Egyptens öken.

Ord som ger liv

2009-03-24T21:30:00.011+01:00

Vi alla känner till den där hungern som slår till den sista kvarten innan lunch. Vare sig vi går i skolan eller jobbar på kontor. I västvärlden känner vi till den. Dem som inte har av samma överflöd känner med all säkerhet till den. Många människor anses lycksaliga om dem får en bit, en tugga om dagen.

Det är en förutsättning; utan hunger blir vi inte mättade. Tyvärr, omättade magar finns det gott om. Fysiskt kommer inte alla bli mättade på den här jorden. Vi kommer lida hunger mer än en gång. Men det finns en annan hunger, en hunger som inte är fysisk. Jag vet inte om du har insett att du lider av den. Jag lider av den ständigt. Min själ, min ande hungrar efter Gud. I bibeln säger Jesus till oss: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta." (Joh 6:35)

Jag vet att dem som söker sig till Kristus, till skaparen av himmel och jord, får livets bröd. Han lovar oss, att dem som kommer till honom aldrig skall hungra. Och om vi tror på honom, så kommer vi aldrig törsta. Jesus sa också: "Jag är A och O, Begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten." (Upp 21:6) I tider av hunger och törst; vänd dig till Gud, du ska inte förbli omättad.

Må Jungfru Maria och Helgonens böner vara med er, i Jesu Kristi namn. Amen.

Dagens psalm

2009-03-20T13:00:00.005+01:00

Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra, utan tal och utan ord, deras röst hörs inte. (Ps 19:2-4)

HERRENS undervisning är fullkomlig, den ger själen nytt liv.
HERRENS vittnesbörd är sant, det gör enkla människor visa. (Ps 19:8)

För den synskadade

2009-03-14T23:06:00.007+01:00

När de (Lärjungarna och Jesus) var på väg ut ur Jeriko följde mycket folk med honom. Två blinda satt där vid vägen, och när de fick höra att Jesus gick förbi, ropade de: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!" Folket uppmanade dem strängt att tiga. Men de ropade ännu högre: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!" Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: "Vad vill ni att jag skall göra för er?" De svarade honom: "Herre, öppna våra ögon!" Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom. (Matt 20:29-34)

En sammanfattning om det som precis hänt: Jesus, med sin extrema dragningskraft, vare sig om det var för att folk ville stena honom eller för att folk hyllade honom, var följd av mycket folk vid denna tidpunkt på dagen. Två blinda män ropade på Jesus, antingen för att dem kände till att han botade sjuka och hade auktoritet att förlåta synder eller för att dem bara hörde av folket att en storhet gick förbi. Huvudsaken är dock hur dem erkände honom som Messias, ättling till David, som profeterna förutspådde. Dem ropade: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!" Men folket försökte tysta dem. Varför, kan man fråga sig själv. Varför skulle man försöka stoppa ett Guds verk från att ske? Nåde den människa som tystar ner dig från att ta kontakt med Gud. Men dem här männen i sin desperation och i sitt möte med skapare till himmel och jord ropar ännu högre: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!" Jesus frågade de blinda männen: "Vad vill ni att jag ska göra för er?" Dem svarade: "Herre, öppna våra ögon!" Jesus förbarmade sig över deras själar och rörde vid deras ögon med sina underbara händer. Dem fick sin syn och dem följde honom.

Denna händelse som berörde och skakade om två blinda mäns värld, kan beröra och skaka om din värld också. Jag hoppas du inte tar dem här orden för att vara kliché, men om du verkligen vill så kommer dem här orden göra mirakel. Varför väljer vi själva att vara blinda, mina vänner? Om vi själva vill så kan vi likt dessa två blinda män, desperat ropa efter sanningen och Gud kommer öppna våra ögon. Om vi ville, så skulle vi likt dessa två desperata män, göra allt i vår makt för att få sanningen.

Vi kanske kommer från brustna familjer eller från buddhistiska eller vad det än må vara, men innehar vi verkligen sanningen? Har du verkligen innerlig frid i ditt hjärta? Nöjer du dig med att vara där du är i ditt värdsliga liv eller kan du erkänna att det finns någon slags synskada? Självrannsakan är nyckeln i det här sammanhanget. Jag hoppas att du låter dig själva beröras av det här budskapet och innerligt med hela ditt hjärta söker sanningen. Jesus själv sa: "Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er." (Matt 7:7)

Ska inte hans ord kunna testas av ett ärligt sökande hjärta, när dörren ändå står olåst? Än så länge, så står dörren olåst. Det är förmodligen ingen tillfällighet, min vän, att just du har läst det här.

Världens ljus

2009-03-10T23:17:00.006+01:00

"Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen." (Matt 5:14-16)

Vi ska vara Guds ljus på jorden. Jorden är dränkt i ondska och elände. Men vi har en chans att lysa upp människors liv och deras vardag. Där vi är i skolan, på jobbet, i våra familjer, kompiskretsar, vart det än må vara, där kan vi vara godhjärtade, rena i talet och ta hand om våra medmänniskor. Vi kan vara kristna, i den bemärkelsen. Hur du behandlar din medmänniska, kommer att definiera hela dig och hela din evighet.

"Ett vittnesbörd"

2009-03-09T10:27:00.004+01:00

Det här är en krönika som jag skrev till UI under sommaren 2008.

"Det var som om Gud var bakom berget och min röst inte räckte dit och Han skulle ändå inte höra mig om jag ropade, så till slut bad jag inte till Honom längre. Min relation till Gud var död. Trots detta fanns det inte en enda gång då jag tvekade på Hans eviga existens. Men Han existerade bara inte i mitt liv längre, fastän jag spenderade många timmar av veckan i kyrkan och talade om Honom för mina vänner. Ibland då och då, försökte jag sända iväg en liten bön till Honom, men jag är osäker på om jag själv skulle ta emot den om jag var Gud."

För att läsa vidare, klicka här!

Dagens psalm

2009-03-07T00:00:00.005+01:00

"För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk. De skall gå under, men du förblir. De skall nötas ut som en klädnad, du skall förvandla dem som man byter kläder, och de försvinner. Men du är densamme och dina år har inget slut."
(Ps 102:26-28)

Abba Josef av Panefo

2009-03-03T22:56:00.009+01:00

Detta är min senaste krönika för www.u-i.nu. Se till att besöka hemsidan.

Abba Lot kom till Abba Josef och sade till honom: "Jag utför min lilla tidebön, min lilla fasta, bönen, meditationen och stillheten så gott jag kan. Jag renar mina tankar. Vad mer kan jag göra?" Abban reste sig, räckte ut händerna mot himlen och hans fingrar blev som tio brinnande lampor. "Om du vill", sade han, "kan du bli helt och hållet som eld."
(Taget ur Ökenfädernas tänkespråk, Artos bokförlag 2003)

Du kan nöja dig med bön en gång om dagen. Du kan nöja dig med en fasta per år. Du kan nöja dig med att gå till kyrkan någon gång ibland. Du kan nöja dig med att ge allmosor ibland. Du kan nöja dig med det mesta. Men gör du Gud nöjd och har du nått din gräns, egentligen? Här måste du och jag resonera. Kan vi i våra andliga liv låta dessa medel bli till mirakler, eller tar dem slut där?

Abba Lot lät oss förstå att man kan leva som en enkel kristen hela sitt liv, bara göra det som vi behöver göra för att upprätthålla en relation till Gud. Men Abba Josef lärde oss genom ett gudomligt mirakel, att genom Guds oändliga kraft kan vi lyfta upp våra händer mot skyarna och dem kan ta eld. Vi kan likt Moses dela på haven. Vi kan likt Petrus gå på vatten. Vi kan bli extraordinära kristna.

Varför ska vi begränsa oss själva när himmelens och jordens skapare bor i våra hjärtan, tack vare hans oändliga nåd. Vi får inte heller glömma att det lilla vi gör, kan vara större än det vi anser vara det största. Vi får inte glömma att bönen i det fördolda, i ens kammare, kan vara till det största miraklets förmån.

All ära till Gud; Fadern, sonen och den helige ande i all evighet. Amen.

Ett, två, tre?

2009-03-01T00:05:00.007+01:00

Detta är en väldigt betydande bön för de kristna, som vår helige Jesus själv yttrade ur sin mun: "Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett." (Joh 17:11)

Där stod Jesus, inför lärljungarna och bad högt till Fadern, att vi skulle vara ett. Det är tydligt att Herren Jesus Kristus älskar oss och inte vill att vi ska vara splittrade. Tyvärr så går djävulen omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. (1 Pet 5:8) Detta innebär att han sedan urkyrkans födelse har försökt krossa och splittra kyrkan. Varför? För att kyrkan, likt Noas Ark, bär frälsning för världen. Djävulen vill inte ha dig räddad och vill inte att du ska vandra med din skapare och Gud. Han vill ha dig i sitt fördärv.

Nu mera, har vi inte bara de ortodoxa kyrkorna och de katolska kyrkorna med sina många inriktningar, utan vi har även protestantiska kyrkor och frikyrkor. Vill vi gå lite djupare inom den ortodoxa så har vi syrisk-ortodoxa, koptisk-ortodoxa, rysk-ortodoxa, armenisk-ortodoxa, m.m. Vi har inom katolska; kaledisk-katolska, romersk-katolska, m.m. Och rätt så nyligen har det kommit en utbrytargrupp från protestantiska kyrkan och det är frikyrkan med sina baptistkyrkor, pingstkyrkor, missionskyrkor och frälsningsarméer.

Ja, vi har nog förstått att världen kryllar av kyrkor, och allas enade mål är att nå det himmelska riket och sprida ordet om den. Men varför är vi så många olika kyrkor? Var det här i enlighet med vår helige Jesus bön? När ska vi lära oss att arbeta tillsammans? När kommer vi förstå och bli enade i vår Gud? Ännu värre, när ska vi, mina syrisk-ortodoxa syskon, som arbetar med varandra, som har samma mål och visioner, som älskar Jesus Kristus och vår dyrbara syriska kyrka - förstå att djävulen faktiskt bär splittring med sig och mer än gärna krossar och förstör det arbete vår patriark, våra ärkebiskopar, präster, munkar, nunnor och ungdomar gör för den syrisk-ortodoxa kyrkan idag?

När vi läser den heliga bibeln, förstår inte vi att när Guds helige Ande är verksam någonstans så kommer djävulen och försöker krossa det? Eller försöker djävulen döda den som redan är död? Det är när vi möter på stormar från alla slags håll som vi vet att vi vandrar starkt med Gud. Det ska vi alltid uppmuntra varandra, att hålla igång det himmelska arbete vi gör för Herren.

Jag hoppas, tror och ber för ett enande i Jesus Kristus. Amen.

En fasta som Gud vill ha

2009-02-25T21:22:00.007+01:00

Väl söker de mig dag ut och dag in och vill ha kunskap om mina vägar, som om de vore ett folk som övar rättfärdighet och inte överger sin Guds domslut. De frågar mig om rättfärdiga domslut och vill att Gud skall komma dem nära. "Varför fastar vi, när du inte ser det, varför späker vi oss, när du inte märker det?" Men se, på er fastedag gör ni vad ni har lust till, och alla era arbetare driver ni hårt.
Ni håller er fasta med kiv och trätor, ni slåss med onda nävar. Ni fastar inte på sådant sätt nu att ni kan göra er röst hörd i höjden.
Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha, en dag då människan ödmjukar sig? Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säcktyg och aska, vill du kalla det att hålla fasta och en dag till HERRENS välbehag?

Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår. Då skall HERREN svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: "Se, här är jag." Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och HERREN skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter. (Jes 58:2-11)

Ty så säger den höge och upphöjde

2009-02-22T17:49:00.010+01:00

Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan. (Jes 57:15)

Något, jag alltid vill påminna mig själv om är Guds enormt stora kärlek för alla. Men för dig som inte bär huvudet stolt, som känner till dina brister, som vet att i dig själv så är du inget, du som låter andra gå före dig - Gud har lovat att han ska vara med dig för att ge dig liv. Gud älskar alla men bor hos dem ödmjuka och dem som är förkrossade inför honom. Det är därför vi som kristna ska vara ödmjuka och inte stolta. Det är därför vi ska ge av vår styrka till de svaga, vår mat till de hungriga, våra kläder till de nakna, av vår kärlek till de ensamma.

Vi kan bara se och lära av den ödmjukaste av dem alla - Jesus Kristus, vår frälsare och Gud. Han steg ner från himmelen till den värld han själv skapade och han tog dina missgärningar på sin heliga kropp och dog för dig. När vi har förstått hans kärlek för oss, så kommer vi att älska vår nästa och leva i ödmjukhet. Vi ber Gud att han ska ge oss nya ögon som låter oss se världen med ödmjukhet och med kärlek.

"De ödmjuka skall äta och bli mätta, de som söker HERREN skall lova honom. Era hjärtan skall leva för evigt." (Ps 22:27)

Dagens psalm

2009-02-20T23:32:00.005+01:00

"HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERE, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den." (Ps 139:1-6)

"Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit." (Ps 139:13-16)

Publikaner och syndare

2009-02-16T23:35:00.007+01:00

Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem. När han gick vidare fick han se Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset, och han sade till honom: "Följ mig!" Och Levi steg upp och följde honom. När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många publikaner och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Många av dem följde honom. De skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt tillsammans med publikaner och syndare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med publikaner och syndare?" Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare." (Mark 2:13-17)

Jesus umgicks med samhällets drägligaste typer. Många totalt utesluter detta när dem diskuterar religion i sina klassrum. Dem pekar istället på korsfarare och andra maktgalna människor när dem talar om kristen tro. Nej, Jesus umgicks med tjuvar, protistuerade och sjuka. Han umgicks med alla dem typer som judarna inte ens tittade på. När folk såg spetälska sprang dem sin väg - men Jesus helade dem när han valde att lägga sina händer på dem.

Jag vill förtydliga det lite mer för den som inte har förstått det. Gud, i sin treenighet, steg ner i form av sonen, Jesus Kristus. Han kunde ha valt att födas i ett palats gjort av guld, men han föddes istället i ett stall. Han kunde ha kommit med spjut och svärd men han kom ridande på en åsna. Han kunde ha umgåtts med präster och fariseer, men umgicks med fiskare och älskade dem vilsna. Han matade dem hungriga och botade de sjuka. Därför böjer vi oss ner för honom och tackar honom att han har valt oss som syndare, till att vara hans barn.

Nu måste både du och jag förstå, att det inte är på grund av våra egna gärningar vi blir kristna och tillhör Guds rike. Utan det är på grund av hans enormt stora nåd och kärlek. Du kan inte med dina 1.80 centimeter rädda dig själv från fördärvet. Du kan inte med din vackra sångröst eller dina kunskaper i matematik göra en skillnad i efterlivet. Du som slår dig själv om bröstet och tror att du frälser dig själv genom att be sju gånger om dagen, ska veta att det är bara på grund utav nåd och Guds kärlek. Inget annat. När du har insett det, är du räddad.
Jag säger detta för att vi alla ska ha det klart för oss att när vi glider ifrån Gud, när vi skäms för att komma tillbaka till honom och säga förlåt - att det var för våra synders skull han spikades på ett kors. Det var våra missgärningar han bar på sig. Därför står dörren öppen idag.
Jag hoppas att detta budskap berör dig, så som det berör mig. För när allt väl kommer omkring, kan du och jag inte skryta med något. Vi är bara vilsna själar och förgängliga kroppar. Det är då vi ska veta att Gud, den allsmäktige finns bakom dörren.

Abba Johannes dvärgen

2009-02-14T10:34:00.007+01:00

Man berättade om Abba Johannes dvärgen, att han drog sig tillbaka till Sketis och bodde i öknen hos en abba från Thebais. Hans abba tog ett stort träd, planterade det och sade till honom: "Vattna det varje dag med en flaska vatten tills det bär frukt." Nu var det så långt till vattnet att han måste ge sig av på kvällen och komma tillbaka morgonen därpå. Efter tre år fick trädet liv och bar frukt. Då tog abban frukten och bar den till kyrkan och sade till bröderna: "Ta och ät av lydnades frukt"
(Taget ur Ökenfädernas tänkespråk, Artos bokförlag 2003)

Tänk dig den långa vägen Abba Johannes var tvungen att promenera varje dag och varje kväll. Tänk dig smärtan i hans ben, när han varje dag gick sträckan som det krävdes för att trädet skulle växa och bära frukt. Tänk dig vilken frukt det kom att bära.
När vi utsätter oss för arbete i Gud, när vi är lydiga honom, då kommer vi att få en frukt som ingen i världen någonsin kan förstå formen eller smaken av. När vi gör det i lydnad, då kommer vi få äta av lydnadens frukt.
------------------------------------------------------------------------------
Abba Johannes dvärgen (c:a 339 - c:a 405) föddes i Basta, Egypten. Han var känd för sin oerhörda lydnad. Trädet som planterades, kallas än idag för Lydnadens Träd och finns i S:t Johannes dvärgens kloster i den egyptiska öknen.

Forever young

2009-02-12T12:06:00.008+01:00

Häromdagen när jag var på väg till skolan så gick jag förbi en Stockholm City plansch, där texten nästan bländade mig - "Sju tips för ett längre liv!" Jag var tvungen att stanna upp och filosofera över texten. Jag förundrades över människans vilja att aldrig åldras och viljan att leva förevigt. Det är inte bara en gång om dagen man stöter på rubriker som "Bli av med rynkor", "Bli av med gråhår" och "Gå ner i vikt".
Jag tror att dem flesta av er redan vet vad jag vill påvisa med detta inlägg. För er som ännu inte förstått vinken, så följer ett citat från böckernas bok.

Jesus sade: "Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv." (Joh 4:14)

Detta är Guds gåva till mänskligheten. Ska du ta emot den eller ska du försöka banta dig till evigt liv?

Sjuttio gånger sju.

2009-02-10T11:44:00.007+01:00

Petrus gick fram till Jesus och frågade: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju"

Därefter följer en skrattretande berättelse i sin enklaste natur:

"Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.
Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala vad du är skyldig! Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig.
När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder." (Matt 18:21-35)

Vi tycks komplicera frälsningen så grovt mycket, när det enda vi behöver göra för att bli förlåtna - är att förlåta.
Jag ser mig själv i denna berättelse: Jag ber till Gud att han ska förlåta mig mina överträdelser mot honom, det jag är skyldig honom - men så fort jag ser en vän och vi har ett olöst problem så förvandlas mitt hjärta till sten. Därför ser jag mig själv i denna berättelse, och jag ser hur sjukt löjlig och naiv en människa kan vara. Håller du inte med?

Förstår vi inte att Gud ser allt? Men så fort vi gör något fel, så springer vi och gömmer oss och tror att det kommer passera. Men det passerar aldrig. Gud vet allt. Och det kommer komma upp inför våra ögon, den dag vi står där och kräver av honom att han ska förlåta oss.
Hur ofta ber vi inte "Fader vår" och vägrar förstå vad vi önskar när vi tomt ber: "Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss." Må den Helige Ande lära oss alla vad orden ödmjukhet och förlåtelse betyder, och att vi lär oss leva i det.

Dagens psalm

2009-02-08T23:11:00.005+01:00

"Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. Han räddade mig från min starke fiende, från dem som hatade mig, ty de var starkare än jag. De överföll mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig, ty han har mig kär." (Psalm 18:17-20)

"Du låter min lampa brinna klart. HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljust. Med dig kan jag slå ner fiendehärar, med min Gud stormar jag murar. "(Ps 18:20-31)

Abba Bessarion

2009-02-07T11:01:00.007+01:00

Följande berättade Abba Dulas, Abba Bessarions lärljunge: En gång när vi gick längs havsstranden, blev jag törstig och sade till Abba Bessarion: "Abba, jag är mycket törstig." Abban bad en bön och sade till mig: "Drick lite av havsvattnet." Vattnet hade blivit sött, och jag drack av det. Jag hällde också upp i ett kärl för att ha ifall jag skulle bli törstig längre fram. När abban såg mig frågade han: "Varför hällde du upp?" Jag svarade: "Förlåt mig, det för att ha ifall jag skulle bli törstig senare." Då sade abban: "Gud är här, Gud är överallt."
(Taget ur Ökenfädernas tänkespråk, Artos bokförlag 2003)

Gud är stor, oändligt stor och vi kan inte med våra mänskliga tankar och sinnen ens begripa en gnutta utav den oändliga storhet han är.
Kanske hade Abba Dulas i sin törst glömt bort att Gud delade på det Röda Havet? Och att om han gjorde havsvatten drickbart för sina tjänare, så kunde han göra det igen. Abba Bessarions svar var simpelt: "Gud är här, Gud är överallt." Gud är stor.
-------------------------------------------------------------------
Abba Bessarion, en koptisk eremit som är känd för sina många mirakler och visa ord.

Suryoyo

2009-02-04T23:10:00.014+01:00

Olaf, beth, gomal, dolath... Faktum är detta: Det är en grym känsla att få smaka på det syriska alfabetet, som på vårt språk kallas "Olafbeth". Jag hoppas att detta urgamla alfabet lär mig att bilda ord i skrift, i år. Jag hoppas att jag lär mig läsa för att kunna ta del av vår heliga mässa och skrifterna som än idag förändrar liv. Vilken underbar känsla det är att kunna läsa enklare ord och se sin lärarinnas ögon fyllas av stolthet.

Suryoyo är ett språk som är väldigt gammalt. Jesus själv talade en gammal dialekt utav den. Faktum är att hela den delen av världen talade arameiskan. Det arameiskan var igår, är engelskan idag. Tyvärr så kunde språket inte hålla sig stående när islam kom spridandes med arabiskan. Men den syrisk-ortodoxa kyrkan höll fast vid språket, som är vårt folks absolut största arv. Det är därför jag med stolthet kan berätta att några timmar i veckan går min tid åt att studera detta underbara språk som våra förfäder talade.

Varför, kanske många frågar sig själva? Inte nog med att det är världens äldsta språk som än idag talas och inte har dött ut. Dessutom så är den stammen till de två övriga semitiska språken, hebreiska och arabiska. Hebréerna själva studerar arameiskan och avundas oss vårt otroliga språkarv. Utöver detta så är språket en obeskrivligt viktig nyckel till vår tro. Visst finns det bra andlig litteratur på svenska och engelska som bär femhundra år på nacken. Men litteratur på suryoyo, dess olika dialekter och skrivstilar bär tvåtusen år på nacken och hjälper oss att växa och gå några steg längre in i vår tro. Den uppenbarar för oss mycket som är dolt. Skrifter av S:t Afrem syriern, S:t Johannes Chrysostomos och S:t Gabriel för att nämna några av dem. För mig är det inte en förlust, det är en vinst.

Jag sörjer för dem som av lathet, envishet och av passivitet vägrar lära sig det språk Jesus själv talade. Jag avundas min morfar som talar och skriver flytande suryoyo och min farmor som talar den kaldeiska dialekten av suryoyo.
För all del, tala arabiska, få högsta betyg i svenska och studera engelska i alla delar av världen - men glöm inte ditt modersmål. Ett språk som dina förfäder talade, ett språk som kommer styrka din tro när du kan läsa och förstå vår heliga liturgi, våra böner och våra kyrkofäders otroliga bibliotek.

Några ord att ta till dig själv, Robert

2009-02-02T13:14:00.006+01:00

"Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten? Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten." (Jak 3:7-12)

Bland människornas större problem finner vi krig, svält och våld - men vi finner även tungan. Som kanske till och med kan vara roten till allt detta? Den har makt över liv och död. Din mun har makt att ta dig till himmelens sjunde våning och till helvetets mörkaste håla.
Även den som inte tror på det eviga livet kan ta detta till sig: Vill du bli en människa som blir ihågkommen som en god själ, en kärleksfull person med behärskad tunga. En människa som inte spridit hat eller pest. Eller vill du bli ihågkommen som en hemsk människa, som alla tycker illa om? Jag kan bara rannsaka mig själv och komma fram till det första alternativet. Därför tar jag till mig det här otroligt visa bibelcitatet ifrån Jakobs brev. Jag vet hur svårt det är att behärska sin tunga. Men jag försöker i alla fall. Jag hoppas vi alla gör vårt bästa.

"Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna." (Jak 4:8)

Abba Antonios

2009-01-30T00:24:00.010+01:00

Det var en man i öknen som höll på att jaga vilda djur. Han fick se hur Abba Antonios skämtade med bröderna och tog anstöt av det. Abban ville övertyga honom om att man ibland måste anpassa sig till bröderna och sade: "Lägg en pil på din båge och spänn den." Han gjorde så. Då sade abban: "Spänn den ännu mera.", och han spände den. Han sade ännu en gång; "Spänn den." Jägaren sade till honom: "Om jag spänner för hårt, så går bågen av." Då sade abban: "Så är det också med Guds verk. Om vi spänner bröderna för hårt, blir de snart knäckta. Ibland måste man anpassa sig till bröderna." När jägaren hörde det, fick han ett styng i samvetet och gick därifrån, mycket uppbyggd av abban, och bröderna gick stärkta hem till sig.

(Taget ur Ökenfädernas tänkespråk, Artos bokförlag 2003)
-------------------------------------------------------
Abba Antonios kallas "den första eremiten" och levde under 300-talet i Egyptens öken.

Livsförsäkring?

2009-01-28T00:41:00.006+01:00

Som människor har vi bara idag på oss att ångra oss och göra rätt för oss. Imorgon är aldrig garanterad. Lika mycket som jag står här idag, kan jag imorgon ligga i en kista. Livet är förgängligt och aldrig ett löfte. Som kristna människor borde vi hålla den sanningen som den högsta. Vi borde aldrig gå till sängs utan att ha gjort rätt det som varit fel. "Låt inte solen gå ner över er vrede" (Ef 4:26).
Jag talar dessa ord till mig själv och till den som betraktar sig själv som min medmänniska.

"Du, Herre, är god och vill förlåta, du är stor i nåd mot alla som ropar till dig." (Ps 86:5)

Tvätta varandras fötter

2009-01-27T11:15:00.006+01:00

Jesus reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig. Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärljungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig. (Joh 13:4-5)

När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall gör som jag har gjort mot er. Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det." (Joh 13:12-16)

Vår Herre och Mästare tvättade sina lärljungars fötter, likt slavar och tjänare gör. Gud böjde sig ner och tvättade våra fötter. Hans exempel är det största och han önskade av oss att vi skulle göra detsamma mot varandra för att vara en del i honom.
Varför är vi så högmodiga? Varför tror vi så mycket om oss själva? Om Gud själv tvättade människofötter, varför skulle jag vara förmer än honom? Nej, jag vill tjäna min bror och min syster. Jag vill låta det vara en sanning för mig och bli salig utav det.

När Jesus kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter? Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter." Jesus svarade: "Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig." Simon Petrus svarade: "Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!" (Joh 13:6-9)

Silver och guld

2009-01-25T19:25:00.009+01:00

När Petrus och Johannes var på väg upp till templet för bönen såg dem en man som hade varit lam från födseln. Man ställde honom där varje dag så att folket kunde ge honom gåvor.
När mannen såg Petrus och Johannes så bad han om en gåva. De fäste då blicken på honom och sade: "Se på oss!" Mannen tittade uppmärksamt på dem och väntade sig en gåva. Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" Och Petrus tog honom i handen och reste honom upp. Mannen fick genast styrka i sina fötter och vrister. Han hoppade, dansade och prisade Gud. Folket fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt. Då skyndade allt folket fram till dem i den pelarhall som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad.

När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter, varför är ni förvånade över det här, och varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå? Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, som ni utlämnade och förnekade inför Pilatus, när denne hade beslutat att frige honom. Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att få en mördare frigiven. Livets furste dödade ni, men honom har Gud uppväckt från de döda. Det är vi vittnen till. Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man, som ni ser och känner. Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser. Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era rådsherrar visste vad ni gjorde. Men Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade... "
(Sammanfatttad text ur: Apg 3:1-19)

Den här texten visar oss att det inte är silver och guld vi har. Men det vi har är så mycket mer värdefullt än silver och guld. Det är Guds gåva till mänskligheten, evighet med Gud genom tron och hoppet på Sonen; Jesus Kristus. Det är något vi ska erbjuda till alla, precis som Petrus och Johannes. Det är också något ingen människa kan ta ifrån oss, alltså tron och kärleken. "Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd?" (Rom 8:35)
Jesus själv sa så här i Lukas 12:4-5: "Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta."
Jag hoppas detta budskap uppmuntrar oss att fortsätta arbeta i våra kyrkor, där Gud har satt oss. Jag hoppas att det inspirerar oss att fortsätta sprida evangeliet vår Herre gav oss. Att berätta för folket om frälsningens dörr som just nu står öppen för alla som vill. Och att aldrig vara rädda för människan.
Jag önskar er en trevlig vecka i Kristi frid.

Messias, den levande Gudens Son

2009-01-20T23:05:00.008+01:00

Det här är ett samtal mellan Jesus och lärljungarna, men främst aposteln Petrus. Som många av er redan känner till så betyder Petrus "klippan". Detta samtal handlar om kyrkan, och den berättar för oss varför vi ska älska den, ta hand om den, bygga den och förevigt lära oss Guds Ord i den tills den dag Han kommer tillbaka i sin makt och härlighet.

Samtalet berättar också för oss om vad andra människor än kristna kallar Jesus. Vi vet att judarna kallar honom för falsk profet. Vi vet att muslimerna kallar honom för profet och inte Guds son. Vi vet att svenskarna kallar honom för en vis man. Men han frågar oss kristna, han frågar oss sina lärljungar - vad kallar vi honom?
I slutändan är det inte vad andra tror om honom, utan det är vad vi tror om vår egen Herre. Vi kristna, som tror att han är vägen till det eviga livet. Vi tror att han är kärlekens väg, försoningen mellan oss och Fadern. Och vi vet och håller det som den högsta sanningen; att det finns ingen annan väg till Fadern utom genom hans underbara namn - Jesus Kristus.

Då Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: "Vem säger folket att Människosonen är?" De svarade: "Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna."
Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.
Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen."
(Matt 16:13-19)

Jerusalemdagboken

2009-01-17T18:35:00.010+01:00

I Juni år 2008 åkte jag och en grupp av ungdomar för att se och uppleva ett av våra livs viktigaste destinationer - nämligen Israel/Palestina. Vi besökte bl.a. Nasaret, Betlehem och Jerusalem. Många obeskrivliga situationer och platser som jag vill dela med mig av till alla intresserade.

Nu är Jerusalemdagboken äntligen klar och kommer sättas upp på bl.a. http://www.u-i.nu/ och på http://www.bilda.se/. Men den dagbok som finns på min blogg och som är copyright under mitt namn, är lite mer personlig än orginalet. Den innehåller mer av egna tankar.

Klicka här för att läsa dagboken i PDF-form.

Mycket mäktig och verksam

2009-01-15T00:27:00.010+01:00

Den senaste tiden har onödiga samtal som jag har haft med vissa människor, inte har varit till uppbyggelse för någon och skapat osämja och visat brist på ödmjukhet - hos både mig och hos motparterna. De senaste dagarna kände jag mig som en syndare inför Gud, och led av syndromet som tyvärr alla kristna människor lider av - nämligen känslan av att vi inte är värdiga att komma inför Gud.

Men genom dem här diskussionerna kände jag mig extremt uppmanad att be för dessa människor och be för min egen del. Jag har bett att Gud ska lära oss vad ödmjukhet betyder, vad det betyder att inte döma sin nästa och att vi ska låta dömandet vara till Gud. För att vi helt enkelt inte har den makten. Viktigast av allt som jag har upplevt är den Helige Andes viskning; att ännu starkare be för det jag försvarar i min bön. Och i allt bedjande fick jag det klart för mig att "mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön." (Jak 5:16)

I Romarbrevet 3 läser vi om att vi alla har syndat och saknar därför härligheten från Gud, men vi står som rättfärdiga ändå, inte för att vi har förtjänat det, utan av hans nåd, därför att Jesus Kristus har friköpt oss! Med andra ord: vi är rättfärdiga inför Gud. Och mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. Gud lyssnar till våra böner! När vi tror att vår bön har makt att förändra, då har den verkligen det. När du ber släpp därför ifrån dig bönen också, lita på Gud. Lita på att han är allsmäktig.
Låt det här citatet etsas in i våra hjärtan, så att vi ständigt nämner det i vår bön.
Luk 10:2 "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."

"I krukmakarens hus"

2009-01-13T14:42:00.005+01:00

Det här är ännu en krönika som jag har skrivit till UI. Den handlar om när Gud talar till profeten Jeremia. Gud ber honom gå ner till krukmakarens hus. Där fick Jeremia en uppenbarelse, som kan förändra ditt och mitt liv idag.

För att läsa denna krönika så klicka på länken nedan.

http://www.u-i.nu/?page=arkiv&id=262&titel=I%20krukmakarens%20hus

"Vid Jesu fötter"

2009-01-10T14:44:00.007+01:00

Det här är en krönika som jag skrev till UI. Den handlar om att istället för att jäkta sig över allt det fysiska och det värdsliga så kan man sätta sig ner vid Jesu fötter och lyssna till hans ord.

För att läsa denna krönika så klicka på länken nedan.

http://www.u-i.nu/?page=arkiv&id=256&titel=Vid%20Jesu%20fötter

Gemenskap och kyrkan.

2009-01-08T00:07:00.013+01:00

"Min bön är att din gemenskap med oss i tron skall visa sig verksam och ge en klar insikt om allt gott som vi äger tillsammans i Kristus." (Fil 1:6)

Denna kväll var vi ett sällskap på 18 stycken syrisk-ortodoxa ungdomar som träffades tillsammans för gemenskap i tron. Vi hade en underbar kväll tillsammans, där vi läste ur Guds Ord, bad och sjöng hymner tillsammans.
Vi hade en speciell gäst med oss; och det var Jesus Kristus, Guds enfödde son - "Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." (Matt 18:20)
Vi hade även besök från Saydnaya, Syrien - nämligen en ung kille vid namn Johan. Johan är etniskt svensk men har blivit syrisk-ortodox sedan några år tillbaka och har studerat språk och liturgi på klostret i Saydnaya, i två år nu. Med Guds vilja så kommer han att läsa klart de år som kvarstår och bli en underbar präst för vårt folk. Vi hoppas och ber för framgång i ditt liv med Gud. Vi var oerhört tacksamma till Gud, att Johan kunde närvara med oss idag. Vi är tacksamma för den vishet och den ödmjukhet han har delat med sig till oss. Och för den inspiration som har blivit skänkt till oss under denna kväll. Samt ett tack till er som närvarade och med er existens förgyllde vår middag tillsammans. Vi är alla Kristi kropp tillsammans, och varenda en av er har stor betydelse i kyrkan och för Gud.

När vi sätter oss ner och faktiskt inser vilket djup det finns i bibeln, Guds ord, och vilket djup det finns i vår syrisk-ortodoxa kyrka, och faktiskt tar del av det som erbjuds, då bygger vi upp oss själva i Anden och blir starkare kristna. Vi tillhör en av de äldsta kyrkorna i världen, vi har ett djup bevarat i Guds ord, i liturgin. Vi har böcker som uppenbarar för oss en annan dimension av Guds ord. Vi tillhör en kyrka med en obruten kedja av patriarker som går så långt bak som till vår första patriark, aposteln Petrus, och till vår nuvarande patriark, Hans Helighet Ignatius Zakka I Iwas. Men om vi inte sätter oss ner och anammar det, så går det förlorat. Djupet i vår kyrka går förlorat om inte vi i gemenskap av varandra och i Kristus tar del av den och är i den.

Vi ska alltid komma ihåg att Gud inte är längre bort ifrån oss än en bön; och att gemenskapen i kyrkan innebär att vi är en kropp, Kristi kropp och inte två kroppar. Vi ska också alltid påminna varandra om hur viktiga vi är för Gud och för kyrkans skull. Vi hoppas och ber för enhet, styrka, gemenskap, kärlek och en ännu starkare tro för den syrisk-ortodoxa kyrkan och den kristna kyrkan i världen. Jag önskar er en vecka av fridfullhet och glädje.
Önskar er Guds välsignelse och frid.

Tro utan gärningar

2009-01-06T22:22:00.006+01:00

Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Nu säger kanske någon: "Du har tro." - Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? ... Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död. (Jak 2:14-26)

Ansiktet speglar sig i vattnet

2009-01-03T00:52:00.010+01:00

Har du märkt hur ditt rum definierar vem du är? Hur ditt rum speglar ditt hjärta? Precis så "som ansiktet speglar sig i vattnet, så speglar hjärtat människan" (Ords 27:19)

Genom att titta in i ditt rum kan jag se din passion. Möjligtvis dina idoler på väggarna, bilder på människor du håller nära hjärtat, böcker som berättar om vem du är. Kläder, CD-skivor, filmer, tidningar, symboler.
Eller om ditt rum är tomt, är kanske ditt hjärta tomt? Eller om ditt rum är stökigt, är det kanske stökigt i ditt hjärta? Listan kan göras väldigt lång och går i olika kombinationer. Kika i ditt rum, ser du ditt hjärta?

Dessa dagar av det här nya året har jag spenderat mycket tid till att städa upp mitt rum, mitt hjärtas spegelbild. Jag gick igenom allt som för det mesta bara legat och dammat. Jag gick igenom saker jag under tiden har glömt bort. Kastade det som inte längre tjänar sitt syfte, och sparat och ramat in det som tjänar sitt syfte.
Jag insåg vilken brutal förändring som sakta men säkert sker i mitt liv - till förbättring, till lycka, till fridfullhet. Hur vet jag det? Mitt hjärta säger det. Mitt yttre rum speglar mitt inre rum. Jag vet att ikonerna av Jesus och Mor Gewargis, liturgiboken, korset, bibeln och renheten berättar om vad mitt hjärta är fullt av och vad jag alltid vill fylla den med.
Här är några bibelord att begrunda om hjärtat.

"Min son, glöm inte min undervisning,
bevara mina bud i ditt hjärta." (Ord 3:1)

"Den som älskar hjärtats renhet
och talar vänligt får kungen till vän." (Ords 22:11)

"...Ty vad hjärtat är fullt av,
det talar munnen." (Luk 6:45)

Ödmjuk i västvärlden

2008-12-28T23:34:00.008+01:00

Vad är ödmjukhet och varför är det så svårt att leva ödmjukt i västvärlden? Att i vår uråldiga kyrka höra hur viktigt det är att leva ödmjukt, att bära varandras bördor och att de ödmjuka skall ärva jorden - för att sedan gå ut i ett Sverige där ödmjukhet inte existerar, där öga för öga gäller, upplevs av många som konflikt och det är förståeligt. Här är några uppmuntrande ord till Er och till mig själv.

När jag säger öga för öga menar jag mord i den bemärkelsen att vi stenbågar varandra för att komma först i kön, där vi talar illa om varandra för att själva framstå som bättre, där vi lurar varandra för pengar, makt och för att behaga oss själva. Att vi ens tänker illa om varandra. "Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl." (Matt 21:5)- Att vara ödmjuk innebär att komma ridandes på en cykel istället för en Mercedes, fastän man skulle kunna komma i en Mercedes. Om vår Gud gjorde det, varför skulle inte vi göra det?

"Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva." (Fil 2:3) -Varför ska jag bry mig om dyra kläder och skryta om det? Vad är det som är så fel med att låta damen gå på bussen före mig, eller hjälpa mamman att bära ner vagnen? Vad är det som är så fel med att hellre vara tyst än att tala för mycket? Vad innebär det att sätta dig högre än mig själv? Hur svårt det än är att anamma och utöva, så innebär det helt enkelt att du går före mig. Även om det andliga klimatet i Sverige försvagar våra ödmjuka sidor så ska vi kämpa emot det så gott vi kan för att leva i det viktigaste budet Jesus gav oss; att älska vår nästa så som oss själva.

Bibeln säger såhär: "Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd." (Matt 23:12)
För att avsluta, så vill jag dela med mig av det största exemplet på ödmjukhet, nämligen Kristi egna död på korset. Jag önskar er alla ett underbart avslut på detta år. I Kristi frid.

"Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset." (Fil 2:3-8)

Ett litet barn?

2008-12-24T00:52:00.013+01:00

För ungefär 2000 år sedan föddes en pojke i Betlehem. Idag firar man hans födelse i många delar av världen. Många som egentligen inte känner till denna historiska händelse frågar sig själva; varför firar man denna pojkes födelse?
Vissa känner till att det var Guds enfödde son, Messias, den utlovade konungen. För vissa var pojken ingen speciell, eller kanske bara en profet? Vad många dock inte känner till är att det var Gud som klev ner på jorden, och föddes genom jungfru Maria i de fattigas hus, ett stall.
Judarna förväntade sig en ståtlig kung som skulle komma med svärd och ära. Men i ett stall i Betlehem föddes vår ödmjuke konung - Jesus Kristus. Han föddes som människa i ett stall. Men änglarna prisade honom och lovsjöng honom som Gud.

Han var för vissa kanske bara en fredsmäklare. Men vi vet att han är Gud. Han gav mat till de hungriga, han öppnade blindas ögon, han botade lama och alla slags sjukdomar. Han förlät synder, han lärde oss kärlek och ödmjukhet.
Gud lät sig själv bli bespottad, hatad för sin kärlek, hängd naken på ett kors - för att dö med vår syndiga natur och våra sjukdomar. När han steg upp från de döda visste vi den eviga seger han vunnit. Han krossade djävulens huvud och öppnade himmelen för alla som vill ha den. Jag tackar Gud för att jag genom hans underbara nåd, har den och jag vet vilken seger det här är.

Därför har julklappar, julstakar, julgranar, julmat, jultomte, julmusik och julskinka ingen större betydelse för mig. Inte ens tanken om ett litet barn i en krubba har någon större betydelse - utan nu är tanken om det otroliga som hände för 2000 år sedan - Gud i människogestalt på korset, för mänsklighetens skull.
Varför skulle det hindra mig från att fira varje dag i sann glädje med dem jag älskar? Varför skulle det hindra mig från att bidra till dem fattiga alla tider om året? Visa uppskattning till föräldrar, förfäräldrar och vänner dagligen?
Jag kommer i alla fall låta den här juletiden eka in i år 2009 för att lära mig sann medmänsklighet. Jag kommer låta varje jul bli en påminnelse för det vi är skyldiga varandra dagligen. Jag hoppas att ni förstår min tanke och mitt syfte med det här inlägget. Jag hoppas att ni låter juletiden bli en ringklocka för er också. Jag vill avsluta med ett litet citat ur det som kallas julevangeliet.

Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. (Luk 2:9-12)

God Jul, Edo Bricho, Eid Mbaraka!

Aposteln Paulus bön för oss

2008-12-22T00:43:00.008+01:00

"Därför böjer jag mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken.
Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen." Efesierbrevet 3:14-21

Älska din nästa som dig själv

2008-12-21T00:43:00.010+01:00

Här kommer en förmaning till er och till mig själv. När Jesus sa: Älska din nästa som dig själv, så sa han inte det utan mening. Den meningen upprepas i nya testamentets pärmar sju gånger. Varför, tror du? Jag tror för att det visar kärnan i vår tro; älskar jag min nästa, så kommer Gud älska mig. Förlåter jag min nästa, så kommer Gud förlåta mig. Dem orden har jag lärt mig att ta vara på och värna om. Även om jag psykiskt eller fysiskt inte kan leva vid dem idag, så kanske jag kan det imorgon? Det bör vara allas strävan.

"Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.
Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter.
Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka.
Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.
Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud." Rom 12:9-20

Med vingar som örnar

2008-12-18T23:05:00.007+01:00

Lyft upp era ögon mot höjden och se: Vem har skapat allt detta? Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror? Genom sin stora makt och sin väldiga kraft nämner han dem alla vid namn - ingen enda uteblir.
Hur kan du Jakob säga, du Israel påstå: "Min väg är dold för HERREN. Gud bryr sig inte om min rätt"?
Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas.
Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.
Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.
Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta. (Jes 40:26-31)

Thy kingdom come

2008-12-18T00:41:00.010+01:00

Många frågar om den lilla text jag tatuerat på min arm, tyvärr så hinner man inte alltid ge den förklaringen; varför och var man gjorde den. Så här kommer en liten text jag har skrivit som kommer komma upp så småningom på en hemsida som designar tauteringar på semitiska språk, mestadels arameiska och hebreiska.

"The summer of 2008 I spent two weeks in Jerusalem. I had almost a year earlier ordered a tattoo from Aramaic Designs, the tattoo was plainly the text "Thy kingdom come" (Tethe malkuthókh) from The father's prayer. I chose this text because; for me it was a prayer of peace on earth, because the kingdom of God is peace. Why I chose to do it in aramaic estrangelo is because it is the language of the syriac-orthodox church, also syriac is my mother tongue. I didnt' persuade doing the tattoo in Sweden, where I live - because I wasn't sure I wanted to do it, maybe I'd regret it? But when I was in Jerusalem I met this inspiring and older monk priest by the name Chamoun (Simon). Even though being badly treated by the mixed cultures and ethnicities of Jerusalem, by people of his own faith and by others; his life showed such peace and humbleness. It showed the kingdom of God on earth and I knew I had to get this scripture on my arm. I was touched deeply by his life. It was almost like we were synchronized in this single prayer; it is a prayer from mine and his heart; thy kingdom come."

Jesus på en snusdosa?

2008-12-16T23:07:00.013+01:00

Idag när jag arbetade på restaurangen i Gamla stan, kom det in tre yngre killar och ville beställa öl. Dem såg väldigt unga ut och jag beslöt mig för att fråga efter legitimation. Det visade sig att killarna var över 18 år, och en var cirka 20. Efter ett tag, såg min kollega och påpekade, att en av killarna hade en snusdosa med en ikon av Jesus på - i min nyfikenhet gick jag genast fram och frågade varför han hade en ikon av Jesus på sin snusdosa och vart han fick tag på den?

Han förklarade för mig lite besvärat, att han tillhör Svenska kyrkan och att han studerar till präst för Svenska kyrkan. "Jaha" svarade jag, väldigt intresserad utav de ord hans läppar precis yttrat. (Hans andra vän skulle så småningom också bli präst, och den tredje var aktiv i Svenska kyrkan.) Jag svarade: "Jag är också kristen, syrisk ortodox faktiskt. Vad spännande att det finns unga svenska killar som vill bli präster och tjäna Gud genom kyrkan. Ledare inom Svenska kyrkan har nämligen en tendens att vara ljumna och bara äta halva kakan och kasta den andra halvan, förstår du vad jag menar?"
Den unga killen svarade ja, lite besvärat. Så jag trodde att jag och han nu hade en gemenskap, vår tro på Gud och bibelns ofelbara ord. Jag fortsatte: "Men du är väl inte en sådan kille?"
-"Eh, det beror alltså på vad du menar." svarade han. "Alltså jag tror ju på bibeln, men jag är inte bokstavstroende. Det är liksom inte som att jag kommer gå döda någon för min tro. Jag menar jag kan ju inte tro på gamla testamentet, det står ju mycket konstigt där"

Då förstod jag att den unga killen framför mig, var precis som jag antog, en "ljummen-halva-kakan-kille". Jag förklarade för honom att gamla testamentet visar oss att vi var syndiga av naturen för att vi gått emot Gud och valt att leva utan honom - men att nya testamentet fullbordar det gamla, genom att Jesus Kristus inte syndade en enda gång, utan han tog på sig alla våra synder, även vår mänskliga naturs synd. Att det är en röd tråd genom gamla och nya testamentet. Vilket en präststuderande borde känna till. Det är väldigt grundläggande kunskap inom kristen tro. Men eftersom det nu vällde in nya gäster, hann jag inte fortsätta prata med dem här killarna.

Jag hoppas och ber att han en dag ska förstå hela budskapet. Vem vet, han kanske snubblar förbi den här sidan någon gång och får läsa det här? Om du läser det här vill jag bara uppmana dig att ta din uppgift på allvar, bli varm i din tro - eller så släpper du den. För Gud själv sa så här i Uppenbarelseboken 3:16 - "Eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun". Det visar oss hur viktigt det är att vi håller oss nära Gud. Att bara tro på en del av bibeln, eller tro på Jesu underbara ord, men neka att han gick på vatten och att jungfru Maria faktiskt var jungfru - är en skandal, och den tron, enligt tron själv - kommer inte föra dig någonstans. Ta inte bara halva kakan, ta dig själv samman och resonera. Hoppas inte mina ord väcker anstöt hos någon. Jag är bara ärlig.