S:t Efraim om Jungfru Marias bebådelsedag

Den 25 mars varje år firar vi Jungfru Marias bebådelsedag. Vi läser om det i Lukasevangeliet, hur ängeln Gabriel blir sänd till jungfru Maria i Nasaret och berättar för henne att hon ska bli havande med Guds Son, Messias. Vid den tiden var hon en ung flicka och endast trolovad med Josef. Vi kan bara föreställa oss den förtalan och dem hånfulla ord som riktades mot denna speciellt utvalda flicka. Inte visste dem att hon skulle bli den mest ärade kvinnan igenom tiderna? Inte visste dem att hon skulle föda Gud?

I enlighet med den syriska traditionen sätter vi denna dag på oss två tvinnade trådar på armen med färgerna röd och vit. Detta för att påminna oss om det ödmjukt majestätiska som skedde i Nasaret för två tusen år sedan. Den vita tråden symboliserar det gudomliga och den röda tråden symboliserar det mänskliga. Jesus Kristus är fullt ut Gud och fullt ut människa utan sammanblandning eller förväxling.

Se vad den helige S:t Efraim syriern säger om denna bebådelsensdag:

En källa till förundran är din moder.
Herren gick in i henne och blev en tjänare,
Ordet självt gick in i henne och var tyst i henne,
ett starkt ljud gick in och hördes inte,
allas herde gick in och i henne blev han lammet,
som bräkte när det kom fram.

I din moders sköte är rollerna ombytta:
alltets skapare gick in med sin rikedom,
men kom ut fattig, den upphöjde gick in,
men kom ut ringa, den klart lysande gick in,
men kom ut med en ringa glans.

Den mäktige gick in och klädde sig i otrygghet
alltifrån hennes sköte, han som livnär alla gick in
och upplevde vad hunger är, han som ger dryck åt alla
gick in och fick känna törst; naken och utan kläder
kom från henne den som kläder alla.

(Taget ur Det upplysta ögat av Sebastian Brock, Anastasis bokförlag 2007)