Människor eller superhjältar?

Gud väljer oss inte till tjänst för att vi har superkrafter av något visst slag. Gud väljer oss inte för att vi har en rapp tunga eller för att vi råkar vara lite hårda i kanten. Gud väljer oss inte till tjänst för att vi har starka karaktärer eller för att vi talar vissa språk flytande. Valet är inte beroende på våra teologiska kunskaper eller den karisma vi utstrålar. Det är inte heller baserat på våra förmågor inom ledarskap och organisation. Vad är det baserat på, kanske du frågar dig själv?

Vi ser det kontinuerligt när vi bläddrar i bibeln, i kommunikationen mellan Gud och människan, att Gud valde simpla människor. Han utvalde Moses till att befria Israels folk från egyptiernas förtryck, detta medan Moses själv menade att han inte var någon speciell och att han saknade talförmåga, men Gud utvalde honom ändå (2 Mos 3-4). Vi har också den kärleksfulle profeten Jeremia som fick det förklarat för sig att han var utvald redan i moderlivet, men även han lyfte upp sin inkompetens; "O, Herre, HERRE! Jag förstår inte att tala, ty jag är för ung." (Jer 1:6) men Gud sade: "Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig" (Jer 1:7-8). Vi har Maria från Magdala, synderska men älskad och dyrbar för vår Herre, likaså Matteus - en av judarna avskydd tullindrivare. Vi har Petrus och Andreas, fiskare som släppte allt inför det strålande ansikte som endast sade dessa ord: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare." Genast lämnade dem näten och följde honom (Matt 4:18-20). Idag känner vi mycket väl dessa fiskare som just människofiskare. Vi har även Paulus, som vi vet spenderade den första delen av sitt liv som en judisk extremist och en spillare av kristet blod, men som efter att ha blivit besökt av den uppståndne Kristus, helt plötsligt fått ett nytt kall och en ny livsmening. Idag känner vi honom som en av våra största apostlar och en nyckelperson i spridningen av den ursprungliga kristna kyrkan.

Vi ser och förstår att Gud väljer simpla människor. Människor som vi är; imperfekta, syndiga och nakna inför vår heliga skapare. Svaga, förvirrade, eländiga och utan bravur. Det finns helt enkelt inga snedsteg, brister eller skavanker som vi kan hålla dolda för Gud. Så för vem är det vi kommer med ursäkter om våra brister? Vem är det vi försöker övertala när vi menar att vi saknar ledarskapsförmågor eller bibelkunskap? När ska vi trångsynta människor förstå att det inte är av dem anledningarna Gud utväljer oss till hans tjänare?

I första Korinthierbrevets trettonde kapitel berättar Paulus för oss att om han skulle tala människors och änglars språk men saknade kärlek, så skulle det bara vara som oljud och skräll. Vidare berättar han att om han kunde profetera, kände till allt och kunde flytta på berg men saknade kärlek så vore det inte värt något. Om han donerade allt han ägde och offrade sin kropp för sina medmänniskor men saknade kärlek så vore allt en enda stor förlust. Det som betyder något är alltså inte dina kunskaper eller dina förmågor, utan det som betyder något är den mängd kärlek du väljer att lägga ner i ditt Gudstjänande. Den här utmaningen riktar jag till alla i hopp om en kommande generation av hårt arbetande ungdomar i den heliga och apostoliska kyrkan. Den behöver oss, men inte lika mycket som vi behöver den och varandra.

Vandra i Kristi kärlek och frid,
Robert Ablahad