Abba Antonios möte med djävulen.

En gång knackade någon på dörren till min cell. Jag gick ut och fick se en lång och reslig gestalt.
"Vem är du?"frågade jag.
"Jag är Satan" svarade han.

"Varför har du kommit hit egentligen?" fortsatte jag.
"Varför klandrar mig munkarna utan orsak, och alla andra kristna också?" sade han. "Varför förbannar de mig i tid och otid?"
"Varför besvärar du dem då?"frågade jag?
"Det är inte jag som besvärar dem" sade han, "utan de jagar upp sig själva. Jag för min del är numera kraftlös. Har de inte läst orden: ´Fiendens svärd har brustit för alltid, du har utplånat städer´(Ps 9:7) Jag har inte längre någon plats, något vapen, någon stad. Överallt har det kommit kristna, nu är till och med öknen full av munkar. De kan gott sköta sig själva och inte förbanna mig utan anledning".
Då greps jag av förundran över Herrens nåd och sade till djävulen:
"Du som alltid ljuger och aldrig säger sanningen, nu har du i alla fall talat sanning. Kristus kom och gjorde dig kraftlös, han kastade dig till marken och lämnade dig naken."
När han hörde Frälsarens namn, kunde han inte uthärda dess brännande hetta utan försvann.

(Taget ur Antonios liv av Athanasios av Alexandria, Artos bokförlag 2003)
------------------------------------------------------------------------
Abba Antonios kallas "den första eremiten" och levde under 300-talet i Egyptens öken.